JetBlue till New York

Tänkte ta New York en bit i taget, så här kommer första återblicken:

Onsdag 12 November
Flyget till New York tog drygt 6 timmar. Jakob brukar inte har några problem med det, men Viktor å andra sidan har ju problem att sitta ner en minut så vi var lite oroliga. Vi hade ebay:at in en portabel DVD-spelare med annonserad 13h batteritid (ca hälften enligt reviews) och det gjorde faktiskt susen. Vi hade också valt JetBlue trots att de var lite dyrare. Men det var det värt. Med tanke på hur flygbolagen beter sig nuförtiden så har jag iofs inte så höga krav. Nu var vi glada att första väskan var gratis att skicka (de flesta bolag tar här betalt för första bagaget, andra kostar ännu mer) och att det var fri obegränsad snacks och dricka på planet. Fast personalen var trevlig och enda kön vi behövde stå i var security. Givetvis fick vi som småbarnsfamilj gå på först på planet. Viktor hade det lite jobbigt innan han somnade, men annars gick det väldigt bra att flyga.

Vi landade vid 20-tiden och hade bestämt oss för att ta airtrain och tunnelbana istället för taxi för att slippa släpa på bilbarnstolar. Dessutom tänkte vi att det skulle vara rätt kul för killarna, för dem och oss var ju klockan ”bara” 17. Nu går ju inte tunnelbanan så ofta ute vid JFK på kvällarna, så vi fick vänta rätt länge efter vi klivit av airtrain vilket tog på. Att hålla koll på Viktor vid ett elektrifierat tunnelbanespår när han i princip suttit stilla i 6 timmar är inte helt enkelt. När tåget väl kom så tog det en dryg halvtimme till brooklyn heights där Ann, Jonas, Tor och Greta bor.

Tåget var litet och rätt ruffigt. Och efter ett tag blev också stationerna allt äldre. Ann hade förvarnat om att den station vi hoppade av i låg i mindre rika svarta kvarter, men det var ändå speciellt att komma upp och inse att vi var de ända blonda på den gatan. Lite nervösa var vi också. Ett mörkt, kallt, lite öde New York var rätt spännande för oss som bor i en liten 1.5 miljonersstad.

Vi släpade våra två resväskor och barnvagn något kvarter innan Ann mötte oss vid Borough Hall. Där vi klev av var husen höga. Åtminstone 10 våningar, förmodligen 30. Kvarteren där Ann bodde var helt annorlunda. De såg precis ut som på film. Mysiga äldre hus kanske fem våningar höga med en sån där halvtrappa upp till dörren där första kyssen ska ske.

Deras mysiga lägenhet och väntande middag satt perfekt, sen somnade vi in...