New York fredag

Fredagen sov vi nästan lika länge som dagen innan, hann få en skymt av charmtrollen Tor och Greta innan det var dags för dem att hoppa i säng. Jakob och Viktor älskade förstås alla nya leksaker. Även om Tor och Greta precis fyllt ett så hade de en hel del tåg och bilar. En höjdare var också den lilla xylofonen med höga ljudet och lilla röda pianot med ännu högre ljud. Inte bara kul för oss som fick lyssna.




Ann and Jonas lived next door to where Henry Miller did 80 years ago



We got a feel for fall

Efter frukost tog vi oss till tunnelbanan och åkte in till Times Square. Vid det laget var det givetvis dags för lunch. Tiden går fort när man måste ta på en massa kläder :). Viktor uttryckte att det var dags för lunch snarast, så det fick bli McDonalds. Det var ett rätt hypat ställe, det enda man kände igen var "maten" och kassan. Resten av lokalen kändes mer som Hard Rock Café, med monitorer och projektorer överallt. Inga problem att äta i lugn och ro dock, vi har ju ingen TV så Jakob och Viktor blir storrögda så fort de får se något större än 15 tum.




One of Jakobs funny faces at Times Square.

Times Square var precis som på bio, fast på riktigt. Vi gick norrut mot Central Park och passerade alla teatrar, biljettförsäljare, tunna höghus med hela väggar av "rörlig" reklam. Och andra turister, de hade vi inte sett så mycket av i Brooklyn.




Viktor in a very nice playground at central park

När vi kom till Central Park kändes det som att komma till en oas i öknen. Helt plötsligt öppnade gröna ytor med vackra träd i höstfärger upp sig, omringade av murar av höghus. Parken sjöd av aktiviteter för såna som oss - turister. Vi skippade alla hästskjutsar och gick vidare till en stor lekpark med riddarborgtema. Mycket ytor, och möjlighet att springa och gömma sig, gångar att krypa i, broar att gå över. Perfekt att leka jaga! En tonåring gjorde några trevande försök till Leparcour.




The northern "wall" of central park




Twoheaded

Vi fortsatte utforska Central Park några timmar, åtminstone i mitt huvud flimrade scener från olika filmer förbi, framför allt kanske Hair (jag har inte sett musikalen så det är film för mig). För barnen var det nog en helt annan upplevelse, minsta röda löv, polisbil, regnvåta gräsmattor etc var ju nya för dem utan tidigare referensramar. Parken är stor, vi hann väl igenom en tredjedel på "längden" på de fyra timmar vi var där. Efter att vi tittat på Belvedere Castle och Jakob och Viktor fått såna sheriffstjärnor som det stod nature detective på, så träffade vi Daniel Hartnett som jag skrev om i central-park-video inlägget, har ni inte sett den filmen så gör det!




Anna-Sara in front of the castle




Rockefeller (Exxon founder) building

Vi tog sen en tunnelbana till Rockefeller building där vi tog en flottpizza innan vi kollade på julgransresning. Sen gick vi mot Grand Central Station för att hälsa på min morbror Berra och Tobbe med familj som hälsade på. Jakob och Viktor är så otroligt sköna när de träffar nytt folk. De bara slukar alla med hull och hår. I något enstaka fall kan Viktor vara lite restriktiv, men det är inte ofta. Berra visade från taket av "sin" skyskrapa vad han hävdade var världens vackraste byggnad "Chrysler building". Jakob tyckte det var otroligt fascinerande att de där beslutat om t.ex. hur Chrysler Cruiser skulle se ut och hur mycket den skulle kosta. Numer är det inte Chrysler som äger skrapan längre.
Kusinerna Magnus och Pontus har växt (konstigt!), men de är fortfarande lika underbara med barn.



Jakob and Pontus at Berras place

Lite för sent för barnahumöret tog vi tunnelbanan tillbaka till Brooklyn, efter en lång dag somnade vi alla utan problem...

Central Park video

Tänkte skriva lite utförligare senare, men måste bara dela med mig över dansglädjen som Viktor visade upp i Central Park idag, Daniel Harnett spelade. Jag och Jakob gick först dit och lyssnade för att Jakob ville, men när Viktor kom blev det liksom lite mer fart :)

Se och njut!



Nu väntar vi bara på att han ska släppa en skiva! Till dess får vi väl hålla till godo med myspace...

New York torsdag

Första dagen i New York tog vi det ganska lungt på morgonen. Vi sov såpass länge att vi missade Tor och Greta som hann ta sitt första sovpass innan vi gick upp. Tre timmars tidsskillnad kan vara mer än man tror :)




First stroll in a rainy brooklyn

Vi hade ju inhandlat finfina vinterkläder till Jakob, Viktor fick nöja sig med Jakobs avlagda underställ och regnkläder. Men 10 månader i San Diego hade ändå satt sina spår. Vi använder ju bara sandaler där, så gympaskor är ju ett stort steg upp.
När vi väl kom utanför dörren så regnade det fortfarande vilket de flesta av oss tyckte var rätt mysigt. Det tog minst en kvart att gå de tre kvarteren och 30 vattenpölarna (som skulle hoppas i) som ledde till east river och en magnifik utsikt över Manhattan, trots regnmolnen.




Amazing view over Manhattan, even though it poured.

Vi gick en bit mot Brooklyn Bridge och tog sen av mot Transit museum, med siktet inställt på lunch. Det var nu det började visa sig att blöta gympaskor i fem grader "värme" inte gör barn särskilt samarbetsvilliga, av någon anledning. Vi fick alltså snabba oss in på något varmt ställe och äta lunch. Första bästa var inte världens charmigaste pizzeria. Skillnaden i attityd mot San Diego var total. Istället för ett välkomnande "How are you?" så var det tomma blickar som gällde. Vi beställde i alla fall och lugnet la sig.

Nästa mission blev givetvis att fixa stövlar. Vi hade sett en sportbutik på den öde vägen från tunnelbanan dagen innan. Den var nu proppfull av folk. Där hade de ingenting, inte heller andra försöket gav resultat. Men sen hittade vi en skoaffär där de faktiskt tinade en aning efter ett tag. Vet inte om attityden hade med vår hudfärg att göra, eller kanske vädret. Det märktes nog att vi hade lite panik, för när Anna-Sara visade upp sitt körkort (som ju har adress på sig här) så sken expediten upp och sa "Aha, you're from California!" som att det förklarade en hel del, och det gjorde det nog.

Vi gick vidare och njöt av att man faktiskt kunde gå och kom snart fram till Transit museum som var inhyst i en avstängd tunnelbanestation. Vi fick lära oss en hel del matnyttigt. Som att de flesta tunnlar byggts genom att man grävt diken som sedan fyllts igen när tunnelstrukturen var klar. Detta i motsats till Stockholm där ju de flesta är sprängda. Det fanns också några olika bussar att köra, och vagnar från olika tidsepoker att titta på och gå in i. De stod inne på stationen, så Jakob var lite tveksam. Han var lite rädd att de skulle åka iväg.




Brooklyn Transit Museum




Would you get on a bus with this driver?




Please use TOKENS!

Det fanns en liten souveniraffär också, så givetvis köpte vi varsitt tåg till Jakob och Viktor. Eller, Jakob fick betala med sin veckopeng. Vi försökte övertala Jakob att välja en briokompatibel tunnelbanevagn, men han skulle absolut ha ett plasttunnelbanelok eftersom det glänste så fint. Det visade sig med tiden att det loket blev Viktors favorit, medans viktors briokompatibla tunnelbanevagn blev Jakobs favorit. Föräldrar vet bäst :)

När vi kom tillbaka till lägenheten hade au-pair Fanny börjat laga palt. Snacka om lyxigt. Kändes helt fantastiskt att sitta i en lägenhet i Brooklyn full med före detta Umeå- och Luleåbor och käka palt.

JetBlue till New York

Tänkte ta New York en bit i taget, så här kommer första återblicken:

Onsdag 12 November
Flyget till New York tog drygt 6 timmar. Jakob brukar inte har några problem med det, men Viktor å andra sidan har ju problem att sitta ner en minut så vi var lite oroliga. Vi hade ebay:at in en portabel DVD-spelare med annonserad 13h batteritid (ca hälften enligt reviews) och det gjorde faktiskt susen. Vi hade också valt JetBlue trots att de var lite dyrare. Men det var det värt. Med tanke på hur flygbolagen beter sig nuförtiden så har jag iofs inte så höga krav. Nu var vi glada att första väskan var gratis att skicka (de flesta bolag tar här betalt för första bagaget, andra kostar ännu mer) och att det var fri obegränsad snacks och dricka på planet. Fast personalen var trevlig och enda kön vi behövde stå i var security. Givetvis fick vi som småbarnsfamilj gå på först på planet. Viktor hade det lite jobbigt innan han somnade, men annars gick det väldigt bra att flyga.

Vi landade vid 20-tiden och hade bestämt oss för att ta airtrain och tunnelbana istället för taxi för att slippa släpa på bilbarnstolar. Dessutom tänkte vi att det skulle vara rätt kul för killarna, för dem och oss var ju klockan ”bara” 17. Nu går ju inte tunnelbanan så ofta ute vid JFK på kvällarna, så vi fick vänta rätt länge efter vi klivit av airtrain vilket tog på. Att hålla koll på Viktor vid ett elektrifierat tunnelbanespår när han i princip suttit stilla i 6 timmar är inte helt enkelt. När tåget väl kom så tog det en dryg halvtimme till brooklyn heights där Ann, Jonas, Tor och Greta bor.

Tåget var litet och rätt ruffigt. Och efter ett tag blev också stationerna allt äldre. Ann hade förvarnat om att den station vi hoppade av i låg i mindre rika svarta kvarter, men det var ändå speciellt att komma upp och inse att vi var de ända blonda på den gatan. Lite nervösa var vi också. Ett mörkt, kallt, lite öde New York var rätt spännande för oss som bor i en liten 1.5 miljonersstad.

Vi släpade våra två resväskor och barnvagn något kvarter innan Ann mötte oss vid Borough Hall. Där vi klev av var husen höga. Åtminstone 10 våningar, förmodligen 30. Kvarteren där Ann bodde var helt annorlunda. De såg precis ut som på film. Mysiga äldre hus kanske fem våningar höga med en sån där halvtrappa upp till dörren där första kyssen ska ske.

Deras mysiga lägenhet och väntande middag satt perfekt, sen somnade vi in...

Cykling i Mission Bay

Ibland undrar man varför man inte gjort vissa saker tidigare. I lördags var en sådan dag. Efter att ha spenderat förmiddagen på REI och käkat lunch på Soaplantation körde vi iväg till Mission beach och hyrde cyklar. På Jay’s hemsida skrev de att de var bäst i San Diego. Vi gick först in på ett ställe som låg närmre parkeringen, men där kunde de inte låta oss använda vår egen cykelvagn, eftersom ”we are not allowed to take the bikes apart”. Hmm, räknas att lossa en mutter som att ta isär cykeln? Hur höjer de sadeln egentligen? Nåja, det gav oss anledning att knalla vidare till Jay’s där de både var billigare, bättre och trevligare!




Happy bicycleguys

Vi hyrde fyra enväxlade cruisers, ”the only way to ride” och kom iväg en kvart over två ungefär. Vi insåg snart att en växel är allt som behövs när man cyklar i havsnivå hela tiden. Vi bestämde oss för att cykla runt Mission Bay. Jakob och Viktor trivdes i vagnen och satt nöjda en dryg timme innan vi fick stanna på en av lekplatserna runt bukten. Ungefär halva tiden cyklar man längs parkområden och eftersom det var lördag så var det påfallande mycket födelsedagskalas som pågick. Vi cyklade även förbi ett bröllop. På vattnet seglade segelbåtar och motorbåtar i alla storlekar körde omkring. På ett ställe var det ett gäng som ägnade sig åt ”artistisk” vattenskoteråkning, så Jakob och Viktor hade en hel del att titta på.




Cycling on the mission beach boardwalk




Happy bicyclers!

Andra halvan cyklar man på kanten till bostadsområdet Pacific Beach. Vi avslutade med att cykla ut till havstranden, tungan mellan bukten och havet är ca 100 meter fylld med bostäder.



Funboys

Vi lämnade tillbaka cyklarna strax innan 17 och gick sedan till Wavehouse och njöt av mjukglass och tittade på solnedgången. Jakob och Viktor som inte rört sig lika mycket sprang omkring på stranden och undvek vågorna. Till slut hamnade de förstås i vattnet med kläder och allt. Tur att man har ombyte i ryggsäcken :). Att se dem springa omkring på stranden med all den där energin är på nåt sätt som att se änglar dansa (med risk för att låta pretantiös). Det är svårt att inte må väldigt bra när man tittar på dem i alla fall.




Having ice-cream near wavehouse.




Playful sunset at mission beach

Söndagen var mycket kallare och blåsig. Vi vågade oss i alla fall ner till Embarcadero, där vi började med fika på en boklåda i Seaport village. Det är nog det mysigaste fik vi vet om här. Jakob hade med Viktors balanscykel alla utom jag och Viktor kunde hålla fullt promenadtempo. Jag och Viktor tog det lugnt och undersökte världen.




Seaport village in windy weather

På eftermiddagen skulle Anna-Sara på ”baby shower” hos en av mina mammakompisar, Sandra. Mer om det när jag fått veta vad som egentligen hände där :) Vi andra tog en promenad i Rose canyon. Förutom Jakob som balanscyklade, större delen iaf. Sen fick Micke rycka in som bärhjälp.



Mike is a strong man!

Höjdpunkten för Jakob var en kille som kom ner med sin fyrhjulsdrivna heldämpade radiostyrda bil.



That's a cool car!

Jenny och Micke gick förbi mormontemplet i närheten och tog en riktigt bra bild!



The Mormon temple at sunset

På måndagen hann vi ta en fika i Old Town innan det var dags att lämna Jenny och Micke på flygplatsen. Det visade sig att vi åkt till fel terminal. Första benet flögs av United Express och inte United Airways, så vi sa farväl vid transferbussen. Vi tycker inte om att säga hej då, det har blivit så många avsked den här hösten. Jakob tycker verkligen inte om det. Han var nedstämd nästan en timme efter vi sagt adjö, och det är rätt länge för honom.

Vi räknar ned tiden i besök, fast nu ska vi faktiskt besöka några andra! På onsdag bär det iväg till New York i en vecka där vi ska hälsa på Ann och Jonas och deras tvillingar som vi inte träffat tidigare. Jakob har pratat om den här resan sedan vi lånade en poetisk bok som handlade om hur frihetsgudinnan fick nog och gick över till västkusten ett tag innan hon blev övertalad att komma hem igen. Så vi ska åtminstone kolla in henne, i övrigt tror jag vi ska satsa på att ta det lugnt och fika en massa. Vi har förberett oss med en del shopping på REI. Jakob var ruggigt nöjd över sitt nya vinterställ!




Happy Jakob prepared for New York in his new warm clothes

När vi kommer tillbaka har vi återigen några dagar utan besök, trot eller ej :) Sedan kommer kusinerna Gustav och Carl, och deras föräldrar Petter och Lina förstås. Det ska bli jättekul. När de åkt har vi bara fem dagar kvar här, sen har nästan ett helt år gått här i San Diego. Otroligt vad tiden gått fort…

Länge leve Obama!

Vi har precis kommit hem efter valvaka hos en kompis. Nu blev det ju inte så spännande som vi var oroliga för, men vi tyckte allihopa att det här valet kändes angelägnare än något val tidigare, både i Sverige eller annat. Otroligt skönt att amerikanerna visade världen vad de bevisat för oss det här året, majoriteten är inte alls så korkade som media vill få oss att tro.

Rätt kul att bläddra mellan fox och cnn. CNN ville inte ta ut segern i förskott, men pekade ändå på att McCain inte kunde vinna. Fox verkade tidigt att ha gett upp (inte så konstigt med tanke på hur McCain låg under redan från start) pratade mest om att de var nöjda över att Demokraterna inte verkade kunna nå 60 säten i senaten vilket skulle gett dem "superpower" att få igenom allt de vill. De verkar i alla fall få betryggande majoritet både i senaten och "representanthuset".

Känslan den här kvällen är att det skapas historia "på riktigt". Ska bli otroligt spännande att se vad som händer i framtiden. Om ni inte sett Obamas "acceptance speach" så är det värt att titta på, det känns som början på något stort.

Här i Kalifornien röstar de också om en grundlagsändring angående giftermål. Proposition 8 innebär att giftermål bara ska få ske mellan man och kvinna. Utgången är för tight för att kunna rapporteras ikväll, så det blir en spännande dag imorgon också.

PS. En lite kul grej som jag glömt skriva om, här är blått vänster och rött höger. Lite förvirrande i början, speciellt här i Kalifornien som ju är en blå demokratisk stat med republikansk guvernör. DS.

Halloween

Som bekant är ju halloween en större grej här än vad allhelgona (eller halloween för den delen) är i Sverige. Det började redan en dryg månad innan med att ett antal nya STORA butiker dök upp här och var i förvånande stort antal. De visade sig vara halloween superstores. Att gå in i en sån är en upplevelse. Där säljs inte bara kostymer för barn och vuxna med barnasinnet kvar. Där säljs också ett stort antal prylar som till exempel husägaren kan sätta på sin tomt för att skrämma eller roa besökande "trick or treaters". T.ex. finns det skalenliga dockor, t.ex. Freddie Kruger, mumier, Hannibal Lecter, Jason, m.fl. Givetvis har de rörelsensorer och ljudeffekter.

Efter några besök hittade vi våra dräkter dagen innan halloween. Jakob köpte då sin tredje dräkt, en Power Ranger. Han har också batman och superman.

Samma dag var vi inbjudna till Hedda på halloweenfika. Det är alltid lika kul att träffas i lite större grupper och se hur barnen leker. Viktor lekte en hel del med oss vuxna. Jakob älskar att leka med nya leksaker, så även här. Förutom jämnårige Luke så lekte han med 2-åriga Alexis som också var Power Ranger. Förutom Hedda så hade inga andra vuxna klätt ut sig, men barnen verkade uppskatta oss och ville förstås bli jagade.




Halloweenparty at Heddas 

Dagen efter var vi med Ryan och Madison på trick or treat. Vi började med att klä ut oss och tog sen gruppkort.



Trick or treaters 

Sen gick vi till några lägenheter som hade bjudit in oss redan innan och tog sen bilen fem minuter till ett villakvarter. Det var riktigt kul att gå från hus till hus och se hur mycket jobb folk lagt ner både på utsmyckning av husen och sig själva. En otroligt vänlig stämning vilade över alltihop. När vi gick förbi ett hus som hade grinden stängd så kom damen i huset ut och ropade efter oss - "You missed one house! Come back!". Jakob och Madison utvecklade ett visst begär och sprang till slut från hus till hus. Det tog förstås ett tag innan de sa både "Trick or treat?" innan och "Thank you!" efteråt. Det blev inga tricks på de kanske 15-20 hus vi var till. Däremot MASSOR av godis! Det räckte till godisfross både fredag och lördag kväll.




Jakob and Madison at a halloween house 

Viktor tog det lite lugnare och gladde sig åt katter och hundar i grannskapet.




Taking a cat watching break while trick or treating 

Han beundrade läskiga utsmyckningar och läskiga utsmyckade "fellow trick or treaters". Vi trodde innan att han skulle vara lite rädd, men han var hur lugn som helst. Kanske för att hans pappa nog var den läskigaste vi träffade den kvällen.



Scary, scary, don't we look mean 

Besöken på superstores har nog också hjälpt till. Första gången ville han bara ut, tredje var det rätt lugnt.

När vi kom hem så hade inga besökt Georg och Berit medan vi var borta. Vi gick över till grannen som avslutning och var hennes första. Senare under kvällen kom två grupper med grannbarn förbi, så vi dumpade så mycket av de ca 2 kg öron, fingrar, näsor, tungor, etc som vi köpt på dem. Det blev ändå kvar en hel del, men det kan vi nog fixa med tiden :)