onsdag 23 juli 2008

Lite semester, del 1.

Dr Claeson har äntligen lyckats få loss lite semester - en hel dag! Hon är nämligen på konferens i San Fransisco och då tog hon ut en dag för bilkörning. I rättvisans namn bör nämnas att hon faktiskt tänkt ta en vecka ledigt på vägen hem, så då får vi äntligen semester på riktigt.

Vi hade räknat på att komma iväg vid lunch fredag och komma fram vid lunch måndag. Viktor är inte helt inne på det här med att sitta still i bilen ännu, så några längre pass än tre timmar i stöten är inte helt kul.

Nu blev det inte riktigt så, på morgonen hade vi nämligen fått mail från vår kära resesäljare att hon bokat fel, och att Viktors biljett inte skulle funka hem eftersom han numera är två år. Enda sättet att lösa detta var att åka till flygplatsen och köpa en ny biljett, ursäkta så mycket för besväret. Som tur var ringde vi till United först och fick hjälp av en lysande tjej. Hon lyckades boka en enkelbiljett till Viktor för bara SEK 4400 och vi skulle få dra av de SEK 700 som hans förra säteslösa biljett kostat. Det enda jag behövde göra var att lyssna på en hemsk musikloop i 45 minuter. Vi andades ut, eftersom vi förväntat oss att vi skulle åka på en tor-biljett för 10000 eller nåt.

Det var förståss ett krux till; vi var tvungna att hämta ut biljetten mellan 16 och 20 samma dag. Så att komma iväg till lunch blev lite svårt.

Vi stack till REI istället och köpte på oss ett tvåplattors gasolkök och lite tjejkläder som av någon anledning alltid smiter med därifrån nuförtiden. Misstänker att Dr Claeson mailar för mycket med fru Malm.

Väl på flygplatsen var det givetvis en timmes kö, men det tog iaf inte längre tid än en timme, så vi hann iväg till McDonalds och kom iväg från San Diego vid 19-tiden. Som tur var hade vi planerat 1.5h bilkörning så vi hann slå upp tältet i Cleveland national forest precis innan mörkret fallit.

Campingen verkade lovande. Den låg bredvid en väg som stängde över natten. Med stängde menar jag att det fanns skyltar som sa att den var stängd. Fast nu är vi ju i Californien, och tydligen gör alla som de vill här. Iaf de som har högljudda motorfordon. Konstigt nog var det bara jag som sov dåligt, annars brukar jag sova tyngst.

Dagen efter var väl inte sådär skitkul. Forsättning följer...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hrm...nästan ett litet påhopp där eller? Fast jag är ju förstås stolt äver att bidra till konsumtionssamhället! och Viva Anna-Sara , det är viktigt att mammor prioriterar sig själva lite!
//Fru Malm

Jonananas sa...

Bara ett litet snällt :) Jag bara undrar vad som skulle hända om du bodde lika nära REI som oss? :)

PS. Detta sagt av killen som drömmer om fry's och just köpt en force-feedback-ratt. Fast det är förståss viktigt att pappor också prioriterar sig själva lite? DS.