Sen vi läste boken om när frihetsgudinnan blir less på sin piedestal och knallar över till västkusten så har Jakob varit fascinerad. Så givetvis var det viktigaste med resan till New York att vi fick se henne på nära håll. Som tur var så väntade vi med det till måndagen, vilket var klaraste dagen under vårt besök.
Vi hade bokat tid på eftermiddagen och skrivit ut våra biljetter för att slippa kön. Så förmiddagen passade vi på att gå runt på lower manhattan, dvs området runt wall street. Dessutom hade Anna-Sara hittat ett litet mysigt franskt lunchställe som hon ville till. Det visade sig vara en riktigt fullträff. Personalen var supertrevlig, och maten var verkligen fransk. Vi satt och mös efter den lite kyliga promenaden med fräsch grönsakssoppa och croque monsieur. Givetvis blev det glass också, vi hade ju semester.
Lower manhattan 
Nice swedish spelling :) På väg till båten så gick vi igenom ett område av turistkommers. Bland annat ett gäng frihetsgudinnor som man kunde fota sig med. Jakob sprang givetvis fram, Viktor blev givetvis rädd. När vi fotat klart visade hon(?) en femdollarsedel, men vi hade bara tjugor, så det fick bli ca hälften i mynt. Prutat och klart, men hon klagade inte.
On our way to liberty island ferry 
By the liberty island ticket booth Kön till säkerhetskontrollen innan båten som vi blivit varnad för var obefintlig, men lika strikt som flygplatsernas. Båtresan var vacker med vyn över Manhattan, Brooklyn, New Jersey, Ellis Island och Liberty Island med frihetsgudinnan som kom allt närmre. Livet var på topp helt enkelt.
Close sailing seabird "Hamnen" låg på baksidan av Liberty Island vilket innebar att vi fick se frihetsgudinnan på perfekt avstånd från alla vinklar redan innan vi gått iland.
Almost there... På ön gick vi givetvis direkt till monumentet och låste in alla väskor innan vi gick igenom ytterligare en säkerhetskontroll. Jakob och Viktor blev lite förvånade när det började spruta luftpuffar ur den andra metalldetektorramen vi fick passera, det brukade det ju inte göra. När vi frågade så visade det sig att det inte var en metalldetektor, utan en elektronisk näsa som letade sprängämnen. Luftpuffarna skulle alltså frigöra ämnen från kläder och kropp som sedan kunde detekteras. Seriöst!
Sedan kom vi in i piedestalen som gudinnan står på. På de två nedre våningarna var det museum där vi bland annat fick lära oss att piedestalen byggdes av amerikanarna vilket var lite kontroversiellt eftersom vissa tyckte att de betalade för en gåva. Vi fick också veta att de som låg bakom frihetsgudinnan använde den som ett slagträ mot en hel del politiker i Frankrike som ville återgå till monarki genom att ge bort en symbol för frihet och demokrati till en "systerrepublik".
Jakobs family photo Trots att kön till hissen var obefintlig så valde vi att gå, man kan väl inte ta hissen upp - då har man ju inte gjort det på riktigt! :D Vi tog oss så långt att vi kunde se upp under "klänningen" och de smala trappor som vindlade uppåt. Men där var det stopp, sedan 9/11 så hade själva statyn stängts av säkerhetsskäl. Utsikten däruppifrån var suverän, och när vi tittade upp stod vi rakt under gudinnans "bok", vilket fick Jakob att undra vad som skulle hända om hon tappade den?
What if she drops the book? Nöjda och belåtna tog vi hissen ner och gick sedan till båten, men först köpte vi naturligtvis souvenirer. Det blev en kitschig liten plaststaty med diodbelysning och en t-shirt till Jakob. Viktor och Anna-Sara hittade ingenting, men de var glada ändå. Det kändes på killarna att det var dags för en fika, så vi skippade Ellis island där ytterligare ett väldigt fint museum finns och åkte tillbaka till Manhattan och kaffe med dopp.
Kitsch När vi värmt oss på fiket gick förbi och tittade på byggarbetsplatsen ground zero innan vi tog tunnelbanan två stationer tillbaka till Brooklyn. Jakob visade stolt upp sin nya t-shirt. Han valde själv mellan blå och rosa, ett halvår sedan hade det givetvis varit blått, men tiden går!
Ann, Tor and Jakob in his new tshirt När vi fått killarna i säng så tog Ann med oss på pubrunda medan Jonas höll ställningarna hemma. Återigen slogs vi av hur enkelt det var att ta sig utan bil, inom några minuters promenad fick vi testa tre olika pubar. För mig och Anna-Sara var det här en riktigt höjdare, vi har nog inte varit ute tillsammans det här milleniet!
Big hands Dagen efter visade Ann runt oss i FN-byggnaden. Vi åt i matsalen med utsikt över floden och bland annat tittade in under pågående generalförsamling. Det var lite pirrigt att stå där längst bak i salen under pågående tal med Viktor i handen och en vakt fem meter bort. Viktor är ju inte den mest pålitlige ljudmässigt så vi vågade inte stå där så länge. Fränt var också alla gåvor som olika nationer gett FN, men häftigast var nog att det var Anns jobb vi traskade omkring på.
We got in anyway :) Efteråt tog vi en snabbtitt på National History Museum. Att få se riktiga dinosaurieskelett var helt fascinerande. Dinosaurier är ju något som bara finns på film, så att få se
riktiga skelett var att inse att de faktiskt knallat omkring här för 65-250 miljoner år sedan. 95% av alla ben hade grävts fram, resten var konstruerade. Helt otroligt!
T-Rex with light version of head, the real head is in the glass cube. Onsdagen var vår hemresedag, och trots att vi inte skulle flyga förrän vid 4-tiden så gjorde vi ingenting annat den dagen än att ta en promenad i Brooklyn. Snön föll på morgonen, men inte nog mycket för att det skulle stanna något på marken vilket gjorde Jakob besviken. Vi åkte ut till flygplatsen i extremt god tid, men hade ändå ingen tid över efter en tidig middag på en italiensk restaurang på flygplatsen. Flygresan gick bra, och fastän vi bara varit borta en vecka blev vi chockade när vi klev av planet. Vi klev på i full gore-tex mundering, och klev av i t-shirt och jeans. Så fort vi kom ur planet slog värmen mot oss och fukten la sig på kroppen. Just fukten tänker man aldrig på annat än just när man kommer hit.
Väskorna kom nästan direkt, återigen kändes det klockrent att ha valt Jetblue.
