Claenderssons på vift: Ska vi verkligen åka hem?

Att åka till New York var en väldigt bra uppvärmning, eller kanske snarare nedkylning, inför hemresan till Sverige. Dels fick vi öva kyla, men när vi kom hem så insåg vi dessutom hur mycket vi kommer att sakna San Diego.

Tre gånger på en vecka har vi åkt ner till La Jolla Shores och knallat i väg till tidvattenpoolerna. På vägen dit går man förbi utloppet från Scripps fisktanksavloppsvatten. Vår kompis Anna jobbar där och sa att det mest är fiskbajs och fiskmat, så vi lät barnen leka där. Det är ju inte så ofta man hittar en bäck på stranden, och få saker är ju så kul som att försöka dämma upp bäckar.

Playing in the scripps fish tank waste water

Det är fascinerande att se Jakob, Viktor, Luke och Alexis leka ihop. Ibland leker Jakob och Luke, ibland Luke och Viktor, ibland Jakob och Alexis, eller tre av dem, eller alla fyra. Tidvattenpoolerna är ju helt perfekt, dels älskar barnen stranden, men dessutom älskar ju vi föräldrar stranden. Och krabbor, eremitkräftor, små fiskar, sjöstjärnor, bläckfiskar, anemoner, etc fascinerar ju alla åldrar. Även om det bara är strax under 20 grader i skuggan så blir det väldigt varmt på stranden nu när det är vindstilla. Barnen springer obekymrat ut i vattnet och leker i vågorna, till och med Jakob så temperaturen är nog närmre 20 där också. Jag glömde badbyxor, men övervägde ett tag att bada ändå.

Petting a starfish

Come out, come out, whoever you are...

Vi kommer att sakna närheten till havet och möjligheten att när som helst på året kunna åka dit och njuta av värmen.