Att köra till Joshua tree tar knappt 3.5h timme effektivt från oss, vilket blev nästan sju timmar med stopp. Nationalparken täcker delar av Mojave och Colorado desert. Mojave-delen är höglandsöken med mängder av Joshuaträd. Redan på väg upp mot öknen i Yucca valley växte Joshuaträden. De fick sitt engelska namn när mormonerna passerade i mitten på 1800-talet, de tyckte att träden sträckte sina armar mot himlen.
Arms of joshua reaching for the sky
Att köra in i nationalparken blev en skithäftig upplevelse. Vi vet ju numera att öknar inte alltid är öde sandslätter, men ödslighet var ändå vad vi förväntade oss. Istället körde vi helt plötsligt i något slags mellanting av slätt och gles skog, med gigantiska stenhögar utspridda. Skillnaden i första intryck jämfört med Anza borrego kunde nog inte varit större. Vi gillade direkt vad vi såg, en gigantisk klätterlekstuga i ett fascinerande landskap som inte liknade något vi sett förut.
Amazing vistas
Ur klättersynpunkt hade vi läst att Hidden valley campground skulle vara den bästa, men också att det var omöjligt att få plats där på en lördag. Vi chansade och fick den sista platsen! Någon hade lämnat sin en dag gamla "bokningslapp" på "bokningsstolpen" och ingen annan hade stigit ur bilen för att kolla!
First morning in hidden valley campground, joshua tree
Dagarna som följde var helt fantastiska. Vi klättrade för det mesta på förmiddagarna och gömde oss för solen eftermiddagarna. Det mest fantastiska var att vi stortrivdes allihopa! Jakob och Viktor träffade snabbt femåriga granntjejen Julie. Hennes föräldrar klättrade utan barnvakt så hon hade gott om tid att umgås. Hittils har Jakob och Viktor haft en aning för mycket energi för en tjej i den åldern, men inte den här gången - kanske för att hon var europé :). Julie klättrade upp på tremetersblock i en takt som varken Jakob eller Viktor hängde med i. Som tur var kunde Viktor för det mesta inte ta sig upp alls. Så fort mörkret försvann på morgnarna vaknade Jakob och Viktor och ville leka med "flickan". Att vakna så tidigt var lite tufft, men vi fick se många vackra soluppgångar :) Första kvällen sa Jakob "Mamma, jag visste inte att det skulle finnas kompisar här att leka med".
The wild bunch: Jakob, Julie and Viktor.
Vi hann klättra 13 leder under fyra dagar. Vi hittade en optimal förstagångsguide som hette "The Trad Guide to Joshua Tree" med 60 favoriter av de åtminstone 4500 leder som finns totalt. Vi kom konstigt nog att tänka på Ringkallen väldigt ofta. Framförallt är känslan densamma; Lekpark för klättrare. Korta enreporsturer med grym friktion dominerar. Utbudet går förståss inte att jämföra. Trots att vi fick öva på att jamma men skippade tejpen så lyckades vi undvika blodvite. Gissar att det blir svårare när man kommer upp i graderna :) Inom fem minuter från tältet fanns säkert 100 leder, inom 20 minuter säkert 1000.
Jonas on sail away, hidden tower.
Jakobs sammanfattning av Joshua tree var: "Det var varmt och en massa träd och buskar ändå och jättefint. Roligast var det att vandra för att man kunde göra illa sig. Och för att man kunde göra illa sig på kaktusar och buskar med vassa taggar på. Stenarna var vassa och roliga och svåra att klättra på. Det var kul att leka med Julie."
Someone almost napping while bros plays with cars away from the heat
En slideshow på alla våra joshua-tree bilder finns här: http://www.flickr.com/photos/jonananas/tags/joshuatree/show/
3 kommentarer:
Det är ju bara att konstatera att det är grymt vackert där och klart OK klättring.
Häftigt! Blev det någon klättring för Jakob?
Ingen klättring för Jakob, han hade fullt upp med Julie. Däremot fick jag med Viktor på en liten tur! Han är så orädd så jag blir rädd!
Skicka en kommentar