Joshua tree

Förra tisdagen kom farfar Georg och Berit på besök. Efter ett par dagars pendlande till REI åkte vi allihopa nordost som start på deras första rundresa österut. Målet var Joshua tree. Jag och Dr Claeson hyste några modesta förhoppningar om att få klättra ihop för första gången på fem år.

Att köra till Joshua tree tar knappt 3.5h timme effektivt från oss, vilket blev nästan sju timmar med stopp. Nationalparken täcker delar av Mojave och Colorado desert. Mojave-delen är höglandsöken med mängder av Joshuaträd. Redan på väg upp mot öknen i Yucca valley växte Joshuaträden. De fick sitt engelska namn när mormonerna passerade i mitten på 1800-talet, de tyckte att träden sträckte sina armar mot himlen.




Arms of joshua reaching for the sky

Att köra in i nationalparken blev en skithäftig upplevelse. Vi vet ju numera att öknar inte alltid är öde sandslätter, men ödslighet var ändå vad vi förväntade oss. Istället körde vi helt plötsligt i något slags mellanting av slätt och gles skog, med gigantiska stenhögar utspridda. Skillnaden i första intryck jämfört med Anza borrego kunde nog inte varit större. Vi gillade direkt vad vi såg, en gigantisk klätterlekstuga i ett fascinerande landskap som inte liknade något vi sett förut.




Amazing vistas

Ur klättersynpunkt hade vi läst att Hidden valley campground skulle vara den bästa, men också att det var omöjligt att få plats där på en lördag. Vi chansade och fick den sista platsen! Någon hade lämnat sin en dag gamla "bokningslapp" på "bokningsstolpen" och ingen annan hade stigit ur bilen för att kolla!



First morning in hidden valley campground, joshua tree

Dagarna som följde var helt fantastiska. Vi klättrade för det mesta på förmiddagarna och gömde oss för solen eftermiddagarna. Det mest fantastiska var att vi stortrivdes allihopa! Jakob och Viktor träffade snabbt femåriga granntjejen Julie. Hennes föräldrar klättrade utan barnvakt så hon hade gott om tid att umgås. Hittils har Jakob och Viktor haft en aning för mycket energi för en tjej i den åldern, men inte den här gången - kanske för att hon var europé :). Julie klättrade upp på tremetersblock i en takt som varken Jakob eller Viktor hängde med i. Som tur var kunde Viktor för det mesta inte ta sig upp alls. Så fort mörkret försvann på morgnarna vaknade Jakob och Viktor och ville leka med "flickan". Att vakna så tidigt var lite tufft, men vi fick se många vackra soluppgångar :) Första kvällen sa Jakob "Mamma, jag visste inte att det skulle finnas kompisar här att leka med".




The wild bunch: Jakob, Julie and Viktor.

Vi hann klättra 13 leder under fyra dagar. Vi hittade en optimal förstagångsguide som hette "The Trad Guide to Joshua Tree" med 60 favoriter av de åtminstone 4500 leder som finns totalt. Vi kom konstigt nog att tänka på Ringkallen väldigt ofta. Framförallt är känslan densamma; Lekpark för klättrare. Korta enreporsturer med grym friktion dominerar. Utbudet går förståss inte att jämföra. Trots att vi fick öva på att jamma men skippade tejpen så lyckades vi undvika blodvite. Gissar att det blir svårare när man kommer upp i graderna :) Inom fem minuter från tältet fanns säkert 100 leder, inom 20 minuter säkert 1000.




Jonas on sail away, hidden tower.

Jakobs sammanfattning av Joshua tree var: "Det var varmt och en massa träd och buskar ändå och jättefint. Roligast var det att vandra för att man kunde göra illa sig. Och för att man kunde göra illa sig på kaktusar och buskar med vassa taggar på. Stenarna var vassa och roliga och svåra att klättra på. Det var kul att leka med Julie."




Someone almost napping while bros plays with cars away from the heat


En slideshow på alla våra joshua-tree bilder finns här: http://www.flickr.com/photos/jonananas/tags/joshuatree/show/

Stonewall peak, Cuyamaca

Vi har varit i Cuyamaca ett flertal gånger och badat i en bäck med jättefina naturliga pooler. Efteråt brukar vi ta vägen över Julian och köpa äppelpaj. På vägen dit kör man förbi en markant topp som heter Stonewall peak, och den går det både att klättra på och vandra upp på.

På fredan packade vi Hondan och hämtade sedan Dr Claeson på jobbet vid 4-tiden. Eftersom köerna är helt ogenomträngliga vid den tiden så körde vi förbi IKEA och käkade köttbullsmiddag, men framförallt för att inhandla lite gåmutor.

Sen bar det iväg till campingen vid foten av Stonewall peak. Vi hade vår vana trogen inte bokat, men som vanligt så fick vi plats ändå. Vi fick upp tältet precis som mörkret föll. Så fort vi nämner tältplaner så är båda killarna helt på. Det är så jäkla kul! Jaa, vi ska ut och campaaaa!

Morgonen efter tog vi det lugnt och gick sedan mot toppledens början. Nästan hela Cuyamaca brann 2005, så det är en väldigt annorlunda skog man går igenom. I princip alla träd är döda och pekar med vita eller svarta grenar. Men markvegetationen är i full gång, och flera träd har slingrande gröna växter längs stammarna.




Burnt acres in Cuyamaca

Jakob gillar som synes Viktors ryggsäck. Allt godis skulle absolut packas i den, lite vatten fick också plats :) Vägen upp bjöd på en massa nya trädvyer, vi har inte gått i en brunnen skog förut någon av oss.




Burnt tree, kinda reminds of winter tree in Sweden

Vi tog en godispaus vid en urbrunnen stam där Jakob och Viktor bägge fick plats inuti. Stammen var inte så svart, utan snarare vit.




Inside

Godiset vi hade med var helsvenskt: kexchoklad och bilar! Det är lite lyxigt tycker både barnen och vi, men för en sån här tur så var det ju befogat :)




How to make them walk to the top - swedish candy from IKEA

Själva toppen är exponerad, men ett räcke skyddar vuxna från att falla ner. I Seqoia national park var vi ju uppe på Moro rock och det var halvkul att hålla i Viktor med en svettig hand en meter från hundratals meter säker död. Den här gången tog vi inga chanser utan satte på både Viktor och Jakob varsin sele och knöt in dem. Gissa om de tyckte det var häftigt! När vi väl kommit ner igen ville Jakob inte ta av sig sin sele :)




Proud climber



Scarred veterans heading for the top

På toppen käkade vi lite mackor och kakor. Stonewall peak är ett populärt utflyktsmål, dels för att det är en rätt enkel tur och dels för att utsikten är magisk. Man ser både ner till havet och ner i öknen och Salton Sea från toppen. Vi träffade tre gäng under tiden vi var på toppen. Ett av dem kände igen våra kakor från när de var små och hade varit i Sverige så vi pratade rätt länge.



Nice view of the walk back down, all the trees are dead


Vägen ner blev inte riktigt lika smärtfri. Roundtrip skulle ta 2 timmar, men för oss tog det närmre fem vilket innebar att Viktors sömn försköts rejält. Han var inte så glad med andra ord :)
Jakob var hur duktig som helst, men ville bli buren på vägen ner så han fick åka tre "switchbacks" och sen gå tre på slutet.

Det är så jäkla kul att kunna göra såna här turer med barnen. Både de och vi stortrivs varje gång vi är ute, och det är mycket värt att kunna göra saker tillsammans på allas villkor. Visst är det kul med Legoland, Seaworld och zoo, men i längden så är det beachen, skogen och bergen som vinner.

Sommaren är slut!

Vi åkte ner till stranden en Söndag, mot bättre vetande tänkte vi att med lite tur så får man kanske en parkeringsplats. När vi kom ner så insåg vi hur säsongsberoende turisterna är här, sommaren är slut! I alla fall för dem!

Stranden var inte tom, men det fanns väldigt gott om plats. Parkering hittade vi på en gång. Värmen både i luften och havet är precis lika hög som förut, så det hade inte med den att göra. Ena veckan var det helt enkelt semestertider, och andra veckan inte! Efter Labor day så är helt enkelt sommaren slut!

Vi kokade majskolvar och stekte korv med bröd och bara njöt. Måsarna har vant sig vid att få sig mat märkte man. Vi såg en mås komma bakifrån och ta en macka ur handen på en inte ont anande kvinna. De försökte sig på oss också som satt där och mumsade i oss allhända läckerheter. Men vi har ju två måsjägare av rang så det hade de inget för. Måsarna gav faktiskt upp oväntat lätt.




Sunset, La Jolla Shores 

Det är förbjudet att mata djur här, men det gör folk ändå. Det är rätt trist. Det är fel när det verkar som att deras huvudsakliga föda kommer från människor. Vi satt och käkade mellis på en lekplats nyligen när det kom en gubbe och började mata fåglar. Ofräscht. Men han fick snart fyra fågeljagande barn runt sig så vi tänkte att det kanske jämnade ut sig :)

Lite shopping och lite klättring

I söndags stack jag iväg själv och kollade in ett klätterställe i närheten, Mission Gorge. Jakob och Viktor går upp före oss (hur långt före vet vi inte riktigt), så trots att jag gick upp rätt tidigt så fick jag sällskap till frukost. När jag sen skulle åka så undrade de vart jag skulle. När jag sa att jag skulle klättra så ville Jakob följa med. Jag vill ju inget hellre än att de ska vilja klättra, men det var inte riktigt läge. Jag hade ingen aning om hur klättringen där skulle vara och vilken typ av terräng det var, så det kändes lite vanskligt att ta med honom. Det är ju ingen smart idé att de ska bli rädda.

Däremot så väckte det en förhoppning hos mig om att Jakob kanske börjar bli lite klättersugen på riktigt. Så idag efter en kanondag i lekpark och på UTC med Luke, Hedda och Alexis så åkte vi till REI lagom till när Viktor skulle somna. Allt gick enligt planerna och Viktor somnade i vagnen. På REI fanns en fyraåring till som provade klätterskor. Jakob gillar verkligen att shoppa, både kläder och leksaker. Han blev förälskad i ett par Mad Rock Mad Monkey. Själv provade jag också skor, men i värmen så gjorde alla skor jag provade skitont.




Luke and Jakob with borrowed trucks, the owner got two tonkas :)




Sometimes they are so sweet I want to cry

Så fort vi hittat rätt storlek till Jakob så ville han åka och klättra. Nu var ju klockan rätt mycket, så vi var tvungna att åka hem och laga mat innan Dr C kom hem. Det hann vi nu inte, men, men. Ingen är ju perfekt.

Efter maten så ville Jakob fortfarande åka och klättra, så det var bara att slänga in prylarna i bilen och dra iväg till Santee. Väl där hittade vi ett lagom svaproblem som vi riggade topprep på. Jag måste erkänna att det var en otrolig tillfredställelse för mig. Far och son på klätteräventyr. Det var stort. När solen gått ner hade vi precis kommit upp till toppen på bouldern, och sen satt vi och tittade på några militärhelikoptrar som flög förbi, min klätterkompis och jag.




Jakob in his new climbing shoes

Vi tog på oss pannlampor på väg tillbaka till bilen, och fick hoppa över en flod full med krokodiler. Jakob nattsurfade, eller nightdirtsurfade, någon meter i landningen.

Nere på parkeringen höll några andra klättrare på att packa in i sin Hummer, Jakob tittade så mycket på den så han inte märkte att vi var framme vid vår bil och gick rakt in i mig. Bilar är ett stort intresse, men jag hyser vissa förhoppningar om att klättring kanske också kan bli ett.

Viktor är på gång han också som syns i följande video:

Besökstätt

Vi har haft det kul på besöksfronten, så det blir inte så mycket skrivet :)

Efter mamma, Johan och minsta lillasyster Sara så kom ju mellan lillasyster Lydia. Sen kom största lillasyster Lisa med familj. Jakob och Siri hittade varann direkt. Mest överraskande för mig var att de lät Viktor vara med.

Det är inte bara jag som har stortrivts med besöken. Jakob sa dagen efter vi skickat hem Lisa att det var så tråkigt att alla skulle åka hem. Nu är i alla fall mormor Britt här ett tag till. Sen blir det en vecka ensamt innan farfar och Berit kommer.

Tänkte inte skriva så mycket mer, måste ju prioritera sömnen, men här kommer lite bilder...




Your pretty cool if you can hold the laser beam!




Viktor in Miniland




Ever wondered who´s the king?




Jakob and Siri built a christmas tree buy stripping the room into one pile, that´s creative! :)




We couldn't get Nora into the picture, maybe next year...




Just wonderful




Jakob and Luke overlooking Anza Borrego and Salton Sea