Anza Borrego med 4 barn

På Jakobs önskan avslutade vi Jonas och Mikaelas besök med en campingtur till Borrego Springs i Anza Borrego. Det har hänt en del i killarnas bilvana, framförallt då Viktors. För ett halvår sen skulle jag inte drömma om att åka med ensamt ansvar. Dels skulle Viktor löpt amok i bilen då, dels var jag skiträdd för att han eller Jakob skulle ta upp en skallerorm om de såg en.

Nu hade jag ju Mikaela och Jonas som vakthjälp till Viktor, förutom att han börjat förstå att han inte är helt odödlig. Han har t.ex. slutat hoppa i poolen utan flytdyna.

På tisdag morgon packade vi bilen och körde sen i ett sträck till campingplatsen i Borrego springs. Med Mikaela och Jonas i bilen och dessutom mp3-spelaren med talböcker så var det inga som helst problem. Väl framme käkade vi lunch. Vi var i princip ensamma, men det fanns ett tält i andra änden av campingen. Jonas fixade disken medan vi andra slog upp tältet, sen åkte vi till besökscentret och roade oss med att kolla på animationer, läsa historia, kolla in insekter, ormar och annat och gå en informationsstig bland kaktusar och taggiga buskar och läsa om djur och växter som lever i öknen.




Childattack in the desert




Desert walking in Anza Borrego

Glass måste man ju få efter såna vandringar, så vi åt massvis på ett litet mysigt fik.

Vi hade en väldigt primitiv karta (norr var INTE uppåt!) så jag körde fel och fick vända på vårt nästa äventyr. På tillbakavägen rev Viktor sönder en bok, så jag hade lite fokus på att resonera med honom när vi passerade en skola. Plötsligt hade vi polisen efter oss. De har skyltar här som säger "25 when children present". Jag vet fortfarande inte riktigt hur det räknas, för några barn såg vi inte vid skolan. Men förmodligen räcker det med att föräldrar är där och hämtar sina barn. Hursomhelst så resonerade jag inte med polisen, utan bad om ursäkt och skyllde på Viktor (lågt - jag vet). Mikaela var rätt nervös :) Polisen nöjde sig med att ge oss $10 i böter för att vi inte hade registreringsbeviset för bilen med oss, det är nog inte helt fel att ha fyra barn i bilen i såna lägen. Han var i alla fall väldigt sjysst med oss, en sån där smart småstadspolis som det nog finns fler av här än man tror.

Till slut kom vi i alla fall rätt och kunde börja spana efter dinosaurierna vi skulle titta på. En lokal rik kille, Dennis Avery, har beställt dem från en konstnär i närheten, Ricardo Breceda. Sen har han satt upp dem på olika ställen på sina ägor utan att berätta något för folk. Plötsligt stod de bara där, djur som vandrade här för miljontals år sen återuppståndna. Rätt coolt.




Gomphotherium and Mikaela




Millionyear old camels coming to life



Sloths in Borrego springs

Efter den vandringen återvände vi till campingen och lagade middag. Mikaela fixade disken medan vi plockade undan, fixade sovplatser i tältet och tände brasa. Med mörkret kom stjärnorna och till slut såg vi tydligt vintergatan - mäktigt. Jag tog fram en present som jag tagit med, lysmaskar - såna där kemiska lysrör. De var en hit. Alla fyra började springa omkring med dem, snurra med dem och göra mönster. Tyvärr svårt att fånga på kort. Jonas undrade varför jag inte köpt någon till mig själv, jag hade inget bra svar på det. Men jag fick låna och snurrade då så fort så snöret gick av varpå lysmasken blev luftburen ett antal sekunder. Sen flög det fyra lysmaskar över hela campingen. Fascinerande hur kul det är med lite ljus i mörkret.




Lightplays in the desert

När Viktor började bli nöjd och övergick till våra marshmallows så satt jag fast lysmasken på baksidan av hans jeans. Helt plötsligt blev det väldigt enkelt att vakta honom. När han sprang ut i mörkret stannade han plötsligt och frågade:
- Pappa, vad har jag bakom?
Han märkte ju att han gav skugga vart han än gick.

Att somna gick rätt bra, men Jonas och Mikaela hade väldigt närgångna besökare i Jakob och Viktor. Det resulterade i att Jonas väckte mig några gånger under natten med tåflört. Han hade flytt ner mot fotändan, och jag förstod inte varför förrän jag var så pass vaken att jag upptäckte att Jakob tagit hans plats. När jag väl flyttat på Jakob och Jonas återerövrat sin plats fick jag sova resten av natten.

På morgonen vaknade jag i ljusningen och smög ut för att titta på solnedgången. Snart hördes Viktor:
- Var är pappa?
Det var helt ljudlöst, så det dröjde inte länge innan övriga tältinnevånare insåg att de kunde komma ut och titta på soluppgången på mitt och Viktors prat. Jakob lät hur pigg som helst. Jonas följde och sen kom till och med Mikaela upp före 7 på morgonen!

Efter frukost var det återigen dags för Jonas att diska och vi andra tog ner tält och packade ihop. Vi kom iväg före 9 och hann både med In'n Out burger (godaste fries vi ätit), Youghurt land (15 smaker frozen youghurt som man tar själv av, plus frukt och godis i mängder) och poolbad innan det var dags för Jonas och Mikaela att säga farväl. Det var lite sorgligt. Förutom att de är väldigt trevligt sällskap var det väldigt kul för mig att se dynamiken mellan syskon i deras ålder, och även dynamiken mellan alla fyra. Att Jakob och Viktor älskade att ha dem här var det inget som helst snack om.