Tarrekaise - tvådagars fjällöpning

Tvådagars löptur på Tarrekaise-massivet

I direkt anslutning till Kvikkjokk ligger Tarrekaise, med Tarradalen och padjelantaleden i söder.
Det blev en spännande och något stenig tvådagarstur som Tarrekaise bjöd oss på. Vi försökte hitta en tur på ca 25 km per dag och ca 2000 höjdmeter. Turen vi gjorde blev ca 60 km och 2800 höjdmeter, en aning längre än vi tänkt.

Dag 1	Kvikkjokk - Vallespiken - Biernnagáisse	26 km, 2000 höjdmeter (ca 7h)
Dag 2	Bádurgårsså* - Tarrekaisestugan - Njunjes - Kvikkjokk	34 km, 800 höjdmeter (ca 7,5h)

OBS!
*Nedgång via Bádurgårsså kan inte rekommenderas. Skulle kalla den mycket avancerad, och hade det inte varit strålande sol så hade vi fått vända. Det är svårt att hitta en tillräckligt säker väg i den smala ravinen, med branta lösa väggar.
Båtskjuts behövs för att ta sig över Gamajåhka (Kvikkjokk).


View Larger Map

Dag 1 Kvikkjokk - Vallespiken - Biernnagáisse

Vädret var ungefär så bra som det kan bli, 25 grader i skuggan och strålande sol. Efter en kort tur med båt så började vi springa uppför stigen mot Prinskullen, och väl där är man ovanför björkskogen och kan enkelt fortsätta upp mot Vallespiken.

Att springa uppe på Vallespiken kräver att man håller tungan rätt i mun, det är väldigt stenigt. När vi passerat toppen på Vallespiken följde vi kammen tills den var så pass flack att det gick att gå ner. Vi tog sydostkammen upp till Biernnagajsse och sprang sedan via Tjiláktjåhkkås ostkam ner till 1000 meter där vi hittade en perfekt tältplats.

Vi kom inte fram förrän ca 21.30 så det blev snabb tvagning, även om solen fortfarande värmde lite så var det inte längre några 25 grader :) Att ligga i sovsäcken och titta ut över 2000-meterstopparna i Sarek i midnattssol var helt enkelt magiskt.

Dag 2 Bádurgårsså - Tarrekaisestugan - Njunjes - Kvikkjokk

Vi var lite less på all sten på kammarna och ändrade därför vår ursprunliga plan att traversera ryggen mellan Duolbba och Gasskájvo. Istället tänkte vi ta oss ner till padjelantaleden via Bádurgårsså vilket dock visade sig lättare sagt än gjort.

Efter att legat och gonat oss i morgonsolen tog vi oss upp 500 höjdmeter till passet norr om Malmmatjåhkkå och sprang sen ner längs bäcken vilket gick bra ner till 1000 meter. Här gick det inte längre att följa bäcken som hade grävt ner sig mellan branta lösa bergssidor. Vi hade sett på kartan och var förberedda på att i värsta fall få vända, men vi lyckades ta oss upp till beväxt fast mark och tog oss till slut ner jokken igen och belönades med ett vattenfall på 15-20 meter.

För att kunna komma ner till padjelantaleden fick vi ta oss över jokken och uppför fast men brant mark ovanför stupet sista biten ner till jokken, sedan väntade flackare mark ner till björkskogen innan vi åter anslöt till jokken ner till padjelantaleden. Efter 3,5 timmar var vi äntligen där, nu återstod "bara" 23 km löpning till båtlänningen.

Vi passerade Tarrekaisestugan och Njunjesstugan som bägge låg mycket vackert placerade i Tarradalen och kom slutligen till båtlänningen precis i tid till dagens sista båttur 18.00.

Vägen via Bádurgårsså kan inte rekommenderas, den ursprungliga planen via Duolbba är nog ett bättre alternativ, om än ännu mer stenigt :)

Nedan ett urval av alla bilder.

San Diego, Solana Beach och Legoland

I Joshua tree frågade barnen om det skulle regna något mer, och Dr C svarade att nu blir det nog inget mer regn på resan. Hon hade fel. Medan vi körde drog molnen ihop sig, och sista trekvarten på väg till Solana Beach (ca 25 min norr om San Diego) regnade det. När det regnar här så blir folk väldigt försiktiga, det märks i trafiktempot. Regnet blandas med smutsen i vägbanan och det blir riktigt halt.

Vi kom fram till lägenheten vi hyrt vid 16-tiden. Det var lite pirrigt att kliva in, skulle det vara lika fint som på bilderna? Vi hade trots allt lagt ner en hel del tid och pengar på att hitta en bra lägenhet, så det skulle vara tråkigt om vi blivit lurade. Det var mörkt i lägenheten, och längst inne var gardinerna fördragna. När vi drog ifrån dem bredde Stilla havet ut sig nedanför klippkanten, trots regnet var det andlöst vackert. Att sitta på balkongen med ett glas vin i solnedgången var, tjaa, inte helt felt. Att se hur delfinerna lekte i vågorna nedanför, tjaa, det var inte helt fel det heller.

En sak vi går igång på här är frukt och grönsaksdiskarna. De är inte bara vackra att se på, det smakar bättre. Jag antar att det beror på att det inte fraktats lika långt.

Det Jakob och Viktor verkar längtat mest efter när vi pratat om San Diego var legoland. Så när vi nu äntligen var här så var de väldigt bestämda att det var dit vi skulle. Så redan första dagen, efter lite löpning på stranden, frukost och förmiddagens läxläsning körde vi 25 minuter norrut. Det blev inte en heldag, men vi hade lovat att de skulle få åka dit två gånger. Det är mycket värt att slippa känna stressen att allt ska hinnas med på en dag. Nu kunde vi ta det lungt och njuta istället.

Mest lockade Lost Kingdom Adventure, en åkattraktion där man åker bil genom en pyramid och skjuter på måltavlor som får legoskelett, spindlar, m.fl att röra på sig.
Jakob hade också The Dragon i sikte, en berg och dalbana där första halvan är lugn transport genom ett slott med rörliga legoriddare, soldater, trollkarlar, drakar etc.
Viktor hade siktat in sig på Splash Battle, som tyvärr var stängd pga underhåll.
Den stora nyheten var att minilandet hade en stor Star Wars-sektion. Som Star Wars-fan så kunde jag inte låta bli att dregla. Saknade dödsstjärnan dock...

Joshua tree

Konferensen i Huntington Beach är över, men innan San Diego tog vi (om)vägen via Joshua Tree National Park. Efter Lofoten är Joshua Tree högst på min topplista på roliga klätterområden. Sedan barnen fötts har jag närt en dröm om att få klättra "på riktigt" med hela familjen, och någonstans hoppades jag att den drömmen kanske skulle slå in nu. Jag blev inte besviken :)

Vi hade planerat att komma fram en söndag, eftersom helgerna garanterar fulla campingar så här års. Trots söndag så fick vi näst sista platsen i Hidden Valley, puh! Kan ha något att göra med Coachella.

28 grader varmt med fläktande vind kändes det som perfekt temperatur. Efter middag gick vi iväg på lite upptäcksfärd, jag tog med rep och säkringar bara ifall att :) Jag bara njöt när barnen själva valde "klättervägar" som krävde rep.

Middag: Grillad kyckling och majskolvar

Fantastiska barn, fru och måne

Viktor, taget av Jakob

Sista kruxet innan toppen...

På toppen

Dr C

Vi hade minimerat packningen och valt 4-manna svenskt fjälltält istället för 7-manna ökentält och var lite oroliga för värmen vid läggdags, men det funkade bättre än vi hoppats på, temperaturen i tältet var perfekt. Grannens hund däremot störde lite under natten.

Den låga fukten i öknen tillsammans med en starkt lysande fullmån gjorde nätterna magiska, trots månskenet så syntes stjärnorna.

Hidden Valley Campground by night

Dag två fortsatte euforin, vi tog bilen till Real Hidden Valley och gjorde två leder. Jakob hade inga större problem och tyckte det var hur kul som helst. Viktor ville dock inte prova tyvärr, men det märktes att bägge killarna hade hur kul som helst bland stenformationer, grottor, kaktusar, ödlor, etc. Och vem skulle inte haft det? :)

Exempel på fantasieggande formation

Jakob på Leaping Leana

Joshua trees

Vid 13-tiden tog vi skydd för värmen i närliggande byn Yucca Valley och shoppade mat för resten av vistelsen. Sen var det som vanligt läxläsning innan vi avslutade dagen med en 5.8-variant av Mike´s Books fem minuter från tältet. 

Eftersom Viktor tyckte att gårdagens leder såg för svåra ut började vi sista dagen med Beginner's one några minuter från tältet, vilket var en perfekt led för Viktor. Det låter kanske konstigt men välkomnande öken är hur jag skulle beskriva min känsla för Joshua Tree, där finns tusentals leder i alla kategorier utom möjligtvis långtur. En enda stor vacker lekpark.

Att åka härifrån kändes svårt, även om det ska bli väldigt kul att träffa kompisar och återuppliva gamla minnen i San Diego.

Viktor på Beginners One 5.3

Eldlek efter solnedgång

Vårt tält i stjärnklart månljus

Huntington beach

Puh,
så mycket har vi hunnit med under första en och en halv veckan här att det känns sjukt länge sen vi lämnade Umeå.
I korthet så flög vi via rest-and-fly på arlanda till Los Angeles, plockade ut en SUV och körde till Huntington beach där Dr Claeson skulle på konferens och ställa ut poster.

Hotellet som vi bodde på var något av det lyxigare slaget, och tillräckligt stort för att gå vilse i. Tror det fanns över 10 pooler uppdelade på 3-4 områden. Givetvis fanns det vattenrutschbanor, men de var av det snällare slaget. Enda baksidan med hotellet var att restaurangen var för dyr att äta på. Vi drog av första frukosten på $100 och bestämde oss sen snabbt för att äta hemkört på hotellrummet istället.

Huntington beach kallar sig Surf City, så dagarna såg ut ungefär såhär:
- Gå upp innan barnen vaknat, på med löparskorna och njutspring längs stilla havet.
- Tillbaka på hotellet, väck Dr C + barn, fixa frukost.
- Ut i poolen eller hyr våtdräkt och gå ner till havet och bodysurfa.
- Lunch och läxtid när solen stod som högst, trots det brände jag min stackar skalp rejält.
- Eventuellt poolbad, innan vi plockar upp Dr C, berättar om vår härliga dag och hon om sin härliga konferens.
- Middag, givetvis inte på hotellet :)
- Eventuell shopping (REI någon?) och sen i säng.

Kontrasten från förra helgen  med slalom i måttsund kändes påtaglig :)