Anza Borrego med 4 barn

På Jakobs önskan avslutade vi Jonas och Mikaelas besök med en campingtur till Borrego Springs i Anza Borrego. Det har hänt en del i killarnas bilvana, framförallt då Viktors. För ett halvår sen skulle jag inte drömma om att åka med ensamt ansvar. Dels skulle Viktor löpt amok i bilen då, dels var jag skiträdd för att han eller Jakob skulle ta upp en skallerorm om de såg en.

Nu hade jag ju Mikaela och Jonas som vakthjälp till Viktor, förutom att han börjat förstå att han inte är helt odödlig. Han har t.ex. slutat hoppa i poolen utan flytdyna.

På tisdag morgon packade vi bilen och körde sen i ett sträck till campingplatsen i Borrego springs. Med Mikaela och Jonas i bilen och dessutom mp3-spelaren med talböcker så var det inga som helst problem. Väl framme käkade vi lunch. Vi var i princip ensamma, men det fanns ett tält i andra änden av campingen. Jonas fixade disken medan vi andra slog upp tältet, sen åkte vi till besökscentret och roade oss med att kolla på animationer, läsa historia, kolla in insekter, ormar och annat och gå en informationsstig bland kaktusar och taggiga buskar och läsa om djur och växter som lever i öknen.




Childattack in the desert




Desert walking in Anza Borrego

Glass måste man ju få efter såna vandringar, så vi åt massvis på ett litet mysigt fik.

Vi hade en väldigt primitiv karta (norr var INTE uppåt!) så jag körde fel och fick vända på vårt nästa äventyr. På tillbakavägen rev Viktor sönder en bok, så jag hade lite fokus på att resonera med honom när vi passerade en skola. Plötsligt hade vi polisen efter oss. De har skyltar här som säger "25 when children present". Jag vet fortfarande inte riktigt hur det räknas, för några barn såg vi inte vid skolan. Men förmodligen räcker det med att föräldrar är där och hämtar sina barn. Hursomhelst så resonerade jag inte med polisen, utan bad om ursäkt och skyllde på Viktor (lågt - jag vet). Mikaela var rätt nervös :) Polisen nöjde sig med att ge oss $10 i böter för att vi inte hade registreringsbeviset för bilen med oss, det är nog inte helt fel att ha fyra barn i bilen i såna lägen. Han var i alla fall väldigt sjysst med oss, en sån där smart småstadspolis som det nog finns fler av här än man tror.

Till slut kom vi i alla fall rätt och kunde börja spana efter dinosaurierna vi skulle titta på. En lokal rik kille, Dennis Avery, har beställt dem från en konstnär i närheten, Ricardo Breceda. Sen har han satt upp dem på olika ställen på sina ägor utan att berätta något för folk. Plötsligt stod de bara där, djur som vandrade här för miljontals år sen återuppståndna. Rätt coolt.




Gomphotherium and Mikaela




Millionyear old camels coming to life



Sloths in Borrego springs

Efter den vandringen återvände vi till campingen och lagade middag. Mikaela fixade disken medan vi plockade undan, fixade sovplatser i tältet och tände brasa. Med mörkret kom stjärnorna och till slut såg vi tydligt vintergatan - mäktigt. Jag tog fram en present som jag tagit med, lysmaskar - såna där kemiska lysrör. De var en hit. Alla fyra började springa omkring med dem, snurra med dem och göra mönster. Tyvärr svårt att fånga på kort. Jonas undrade varför jag inte köpt någon till mig själv, jag hade inget bra svar på det. Men jag fick låna och snurrade då så fort så snöret gick av varpå lysmasken blev luftburen ett antal sekunder. Sen flög det fyra lysmaskar över hela campingen. Fascinerande hur kul det är med lite ljus i mörkret.




Lightplays in the desert

När Viktor började bli nöjd och övergick till våra marshmallows så satt jag fast lysmasken på baksidan av hans jeans. Helt plötsligt blev det väldigt enkelt att vakta honom. När han sprang ut i mörkret stannade han plötsligt och frågade:
- Pappa, vad har jag bakom?
Han märkte ju att han gav skugga vart han än gick.

Att somna gick rätt bra, men Jonas och Mikaela hade väldigt närgångna besökare i Jakob och Viktor. Det resulterade i att Jonas väckte mig några gånger under natten med tåflört. Han hade flytt ner mot fotändan, och jag förstod inte varför förrän jag var så pass vaken att jag upptäckte att Jakob tagit hans plats. När jag väl flyttat på Jakob och Jonas återerövrat sin plats fick jag sova resten av natten.

På morgonen vaknade jag i ljusningen och smög ut för att titta på solnedgången. Snart hördes Viktor:
- Var är pappa?
Det var helt ljudlöst, så det dröjde inte länge innan övriga tältinnevånare insåg att de kunde komma ut och titta på soluppgången på mitt och Viktors prat. Jakob lät hur pigg som helst. Jonas följde och sen kom till och med Mikaela upp före 7 på morgonen!

Efter frukost var det återigen dags för Jonas att diska och vi andra tog ner tält och packade ihop. Vi kom iväg före 9 och hann både med In'n Out burger (godaste fries vi ätit), Youghurt land (15 smaker frozen youghurt som man tar själv av, plus frukt och godis i mängder) och poolbad innan det var dags för Jonas och Mikaela att säga farväl. Det var lite sorgligt. Förutom att de är väldigt trevligt sällskap var det väldigt kul för mig att se dynamiken mellan syskon i deras ålder, och även dynamiken mellan alla fyra. Att Jakob och Viktor älskade att ha dem här var det inget som helst snack om.

Frank, Mikaela och Jonas

Här kommer en kortfattad redogörelse för senaste veckan, det händer så mycket så vi hinner inte riktigt med :)

Torsdag 081016

Någon dag i veckan springer vi i Rose canyon. Det brukar gå till så att vi packar racervagnen med vatten, äpplen och leksaker. Jag har fortfarande lite ont i magmusklerna så jag törs inte springa mer än en halvtimme. Sen stannar vi och det är killarnas tur att bestämma. Oftast leker vi med bilar varvat med lite äppelmellis. Jakob kör racerbanor eller leker att vi är i öknen. Viktor stoppar ner bilar i spindelhål i marken. På hemvägen brukar vi ha springtävling. Jakob vinner alltid. Jag kommer alltid sist. Fast Viktor brukar alltid ropa ”Jag vand!”. Jakob har slutat bry sig :)

Playing with cars after a run in rose canyon

På eftermiddagen tog vi köket ner till stranden och badade till Dr C kom springande från jobbet. Sen kokade vi majskolv och stekte korv till middag. Killarna kom på en helkul lek. De sprang fram till en bild på marken av en bläckfisk, fisk eller nåt annat havsdjur som finns vid lekplatsen. Sen frågade de

Är den farlig?

Nääe.

Jo! Det är den!

Och sen sprang dem därifrån tjutande av skratt och hoppade utför kanten ner i sanden i lekplatsen. Helt underbart och se.

Jumpfest at sundown




Jumpfest at sundown

Fredag 081017

Frank, Jonas och Mikaela kom på kvällen.

Lördag 081018

Jakob och Viktor blir överlyckliga när vi äntligen har besök igen. Vi hårdstartar med ett besök på Wavehouse i Pacific Beach. Frank och Jonas kör flowridern och jag får äntligen testa Bruticus Maxumus. Coolaste killen trillar från ca 3 meters höjd så att han drar axeln ur led. Själv fixar jag knappt att svänga, så ta luft ligger en bit bort.

Söndag 081019

En lugn dag där höjdpunkten för Jonas var inhandling av fingerboards på Toys’R us. Höjdpunkten för Viktor var en Elmo-kostym som han älskar, trots att den är väldigt varm. Jakob blev överlycklig när vi för en gång skull svarade ja när han hittade en Batman-mask som kompletterade hans kostym perfekt. Sen tog han inte ens av masken för att äta på tre dagar!

Viktor just loved this Elmo-suit, even though it was VERY warm



Jakob added a batmask to his batsuit

Måndag 081020

Hög tempo igen :) Vi hann med att besöka USS Midway, ett hangarfartyg som var med i gulfkriget men nu är museum. Childrens museum i gaslamp quarter och Jakobs skola hanns också med. Jag var hjälpförälder. Tre av barnen turades om att försöka springa ifrån mig och ställa till små bus. Jag fick nog inte godkänt, för nästa gång får vi inte vara i det klassrummet mer.

Tisdag 081021

Seaworld. Jakob har växt så mycket så han fick åka Journey to Atlantis, en kombinerad vattenbana och bergochdalbana med lite multimediaupplevelse. Jakob tyckte det var kul att vara stor, men han tyckte det var lite läskigt och ville inte åka igen när Jonas hängde med mig på andra varvet.

Fantastic four watching Commerson's dolphins at Atlantis, SeaWorld

Onsdag 081022

En varm dag på Mt. Woodson. Vi riggade topprep så att Mikaela fick träna lite på att leda. Killarna roade sig kungligt med att bygga banor och garaga a la Byggare Bobs solrosdalen. Vi testade också fyrkantiga hamburgare på Wendy’s och Jonas och Mikaela delar numera vår kärlek till Coldstone.

BTB-inspired garage at Mt. Woodson

Torsdag 081023

Alla besökare måste ju få se La Jolla Village, så vi tog en tur förbi sälarna, åt glass på Coldstone, kollade på kroppssurfarna och snorklade i Cove. Sikten var god, fast nu är vattnet så kallt så ingen var i längre än tio minuter.

Fredag 081024

Sverker landade igår och kom och åt frukost idag. Sen stack han, Frank, Jonas och Mikaela och shoppade hela dagen mens vi tog det lugnt i Rose canyon.

Dagen avslutade vi med pizza i solnedgången på stranden. Vi fick också skicka upp Mikaela i ett träd och hämta ner en frisbee och en american football.

Lördag 081025

De andra shoppade även idag, så vi tog en sån där harmonisk familjedag när man bara njuter. Efter lite lek på REI där Anna-Sara skulle byta klätterskor åt vi Dim Sum på ett kinesiskt ställe på Convoy. Maten var kanon och vi var enda västerlänningarna och det måste ju indikera att vi hamnat rätt :)

Sen visade vi Dr Claeson ett av ställena vi hänger lite på, Playhouse. Vi tog ett prat över en kaffe medans barnen lekte med lektjejjen. När vi kom in kände hon igen Jakob och sa ”Oh, so you are the mother!”, man är ju känd liksom.

Efter kaffet åkte vi till Mission trails och kollade först in de uppstoppade djuren (Cougar, coyote, bobcat, rattler, etc) och sen gick vi en promenad ner till San Diego river. När jag frågade om det var vatten därnere så såg rangern förnärmad ut och sa att ”Yes, it’s San Diego River”. När vi kom dit hade jag velat säga, ”Were I come from, we call this a stream”.

Playing in San Diego river, Mission trails

Innan Frank och Sverker drog iväg till LA för PDC så käkade vi svenska tacos/wraps.

Söndag 081026

Viktor tvingade upp oss strax före 7, så vi kom iväg före 9 mot Cowles Mountain, högsta toppen i San Diego. Turen var ca 300 höjdmeter. Vi fick bära Viktor nästan hela vägen, Jakob knappt halva. Vi tog en fika kl. 11 då vi bestämt oss för att vända. Sen gick jag, Viktor, Jonas och Mikaela vidare uppåt och upptäckte att vi suttit femtio meter från toppen! Så vi ropade till oss Jakob och Dr Claeson och kunde alla njuta av utsikten. Det tog bara en halvtimme ner via en ”service road”. Väl nere gjorde vi dagens goda gärning och skjutsade en mamma och hennes dotter till sin bil eftersom de gått fel och inte riktigt visste var de var.

Glass och poolbad stod på eftermiddagsprogrammet

Nästan hela drösen




Mikaela och Jonas högst i San Diego
.

En cab

Dagen efter coastwise mile stack vi iväg till Del Mar för att surfa lite. Men först åkte vi förbi Pacifica Breeze Cafe och käkade god lunch.



Father and son in Del mar. Taget av Peter Jacobson

Vi hade tänkt surfa någon timme, men tiden går fort när man har roligt så fyra timmar senare lämnade vi tillbaka brädorna. Det gick riktigt bra, men vi höll oss till "andrabrytningen" och lämnade de stora vågorna till proffsen. Barnen stortrivs på stranden förstås, även om Viktor tyckte att bli nergrävd var en jättebra ide ända tills han var nergrävd.



"In" the beach. Taget av Peter Jacobson



Not so happy. Taget av Peter Jacobson

En sak vi upptäckte i Peters hyrda cab är hur väl den passar in i det här klimatet. Det tyckte i alla fall de flesta av oss. Viktor uppskattade inte riktigt när det blåste i ansiktet :) Att åka runt med full utsikt åt alla håll och sol och vind i håret gör sightseeing ännu bättre.



Californian happiness and notsohappiness. Taget av Peter Jacobson



Peter on Coronado Bridge. Taget av Peter Jacobson

Tisdag morgon tog Peter flyget hem, så nu har vi några dagar för oss själva innan nästa besök.



Hunter in Balboa park. Taget av Peter Jacobson

Coastwise mile

Förra fredagen kom Peter på besök och eftersom det var Coastwise Mile på lördagen så var det ju ett perfekt sätt att se La Jolla Village. Dr Claeson offrade sig och gick upp 6.15 och fixade havregrynsgröt. 7.45 var vi på plats vid starten nere vid havet. Att springa så kort sträcka var riktigt lyckat. Peter startade först strax efter 8, och vi andra kunde peppa både vid starten och ca 7 minuter senare vid målet 20 meter därifrån. En kvart senare var det Anna-Saras tur och vi kunde peppa henne när hon sprang in en andraplats i sin åldersgrupp! 20 minuter senare var det min, Jakob och Viktors tur - vi startade i barnvagnsklassen. Peter tog en andra vända fast utan tidtagning den här gången.




Happy 2nd

Vi gick ut hårt, Jakob och Viktor var instruerade att greppa tag i alla som sprang om. Men rätt snart kom en rätt lång backe där vi blev omsprungna av Sean med singelbarnvagn. Efter backen knaprade vi sakta in på honom, och i en nerförsbacke ungefär halvvägs tog vi full fart (inga skallerormar i stan hoppades vi på :) och sprang om. Samtidigt fick Sean materialproblem, hans framhjul började vobbla. Behöver jag säga att han inte hade en Chariot? :) Sonen gillade inte riktigt situationen och vi hörde hur barnskrik kom närmre och närmre. Jakob och Viktor var stencoola. Vid mål låg vi nästan axel mot axel, men vi la in ett sista ryck och publiken anmärkte på Seans barnvagn vilket jag tror fick honom att tappa fokus. Det är det första springlopp vi vunnit, och 6.07 på en mile får vi ju vara nöjd med. I mål visade det sig att Sean också var hemmapappa, vilket är väldigt ovanligt här.



15 meters from finish in the Stroller class

Innan Jakobs lopp hann vi kolla in området, få i oss lite kaffe och fixa ballonger.



Spidey lasted an hour or so before Viktor ate him.




Elmo lasted almost 10 seconds

Jakobs race var 50 yards, vilket är nästan 50 meter. Han var lite nervös innan, men vi provsprang banan och sen hade han fokus. Starten gick och i mål fick alla en liten vimpel. Jakob tyckte det var jättekul, men när han såg några äldre barn ställa upp för 250 yards undrade han vad det var för lopp?
- Det är 250 yards.
- Jag vill springa det loppet också!
- OK!
Så vi gick till starten, men den hann gå innan vi kom fram. Det gjorde inte så mycket. Vi sprang och busade de 250 meterna och kom ikapp de sista precis vid mål. När nu 8-10 åringarna ställde upp för nästa lopp så undrade Jakob förstås vad det var för ett lopp.
- Det är 500 yards.
- Hur långt är det?
- Det är dubbelt så långt som ditt sista lopp.
- Jag vill springa det också!
- OK!
Så vi gick återigen till starten, som ställde upp i startställning. Vi sprang återigen sist och busade de nästan 500 metrarna till mål. Jakob stannade inte en enda gång vilket imponerade på mig. Inte bara för att han orkade fysiskt, utan också för att han lyckades hålla fokus så länge.
Viktor hade nog också viljat springa 50-yard loppet, men hans föräldrar missade i kommunikationen lite så det får bli nästa gång.



Happy after three fun races

Efter allt springande tog vi lite mer banan och annat som bjöds. Dr Claeson lyckades också fixa så en kille skulle komma hem och laga mat åt oss (vilket jag med viss rätt tyckte var lite misstänkt), men mer om det en annan gång.




At a deserted La Jolla Cove. Taget av Peter Jacobson

Sen gick vi ner till La Jolla Cove och snorklade, tyvärr var det rätt stora vågor som drog upp skit från botten så sikten var inte den bästa. Men det var nästan folktomt vilket förvånade oss eftersom det alltid brukar vara smockfullt. Lunch blev det på en thairestaurang i närheten som är riktigt bra.



Viktor in La Jolla. Taget av Peter Jacobson

Efter lunchen åkte vi vidare till San Marcos för att fira Maria som fyllt 40 år. Det var riktigt kul, nästan lite midsommarstämning. Hennes man John är väldigt ölintresserad och det var det fler än vi som visste om så hans fat räckte inte länge. Fastän vi nyss ätit lunch hade vi inga problem att få ner både hamburgare, tårta och en massa annat gott. Många roliga diskussioner hanns också med. Barnen passar sig ju i princip själva såna här gånger, både Jakob och Viktor hade lekkompisar och dessutom en massa vuxna som kunde läxa eller lekas med.

Efter den långa dagen somnade vi inte alltför sent...

Joshua tree

Förra tisdagen kom farfar Georg och Berit på besök. Efter ett par dagars pendlande till REI åkte vi allihopa nordost som start på deras första rundresa österut. Målet var Joshua tree. Jag och Dr Claeson hyste några modesta förhoppningar om att få klättra ihop för första gången på fem år.

Att köra till Joshua tree tar knappt 3.5h timme effektivt från oss, vilket blev nästan sju timmar med stopp. Nationalparken täcker delar av Mojave och Colorado desert. Mojave-delen är höglandsöken med mängder av Joshuaträd. Redan på väg upp mot öknen i Yucca valley växte Joshuaträden. De fick sitt engelska namn när mormonerna passerade i mitten på 1800-talet, de tyckte att träden sträckte sina armar mot himlen.




Arms of joshua reaching for the sky

Att köra in i nationalparken blev en skithäftig upplevelse. Vi vet ju numera att öknar inte alltid är öde sandslätter, men ödslighet var ändå vad vi förväntade oss. Istället körde vi helt plötsligt i något slags mellanting av slätt och gles skog, med gigantiska stenhögar utspridda. Skillnaden i första intryck jämfört med Anza borrego kunde nog inte varit större. Vi gillade direkt vad vi såg, en gigantisk klätterlekstuga i ett fascinerande landskap som inte liknade något vi sett förut.




Amazing vistas

Ur klättersynpunkt hade vi läst att Hidden valley campground skulle vara den bästa, men också att det var omöjligt att få plats där på en lördag. Vi chansade och fick den sista platsen! Någon hade lämnat sin en dag gamla "bokningslapp" på "bokningsstolpen" och ingen annan hade stigit ur bilen för att kolla!



First morning in hidden valley campground, joshua tree

Dagarna som följde var helt fantastiska. Vi klättrade för det mesta på förmiddagarna och gömde oss för solen eftermiddagarna. Det mest fantastiska var att vi stortrivdes allihopa! Jakob och Viktor träffade snabbt femåriga granntjejen Julie. Hennes föräldrar klättrade utan barnvakt så hon hade gott om tid att umgås. Hittils har Jakob och Viktor haft en aning för mycket energi för en tjej i den åldern, men inte den här gången - kanske för att hon var europé :). Julie klättrade upp på tremetersblock i en takt som varken Jakob eller Viktor hängde med i. Som tur var kunde Viktor för det mesta inte ta sig upp alls. Så fort mörkret försvann på morgnarna vaknade Jakob och Viktor och ville leka med "flickan". Att vakna så tidigt var lite tufft, men vi fick se många vackra soluppgångar :) Första kvällen sa Jakob "Mamma, jag visste inte att det skulle finnas kompisar här att leka med".




The wild bunch: Jakob, Julie and Viktor.

Vi hann klättra 13 leder under fyra dagar. Vi hittade en optimal förstagångsguide som hette "The Trad Guide to Joshua Tree" med 60 favoriter av de åtminstone 4500 leder som finns totalt. Vi kom konstigt nog att tänka på Ringkallen väldigt ofta. Framförallt är känslan densamma; Lekpark för klättrare. Korta enreporsturer med grym friktion dominerar. Utbudet går förståss inte att jämföra. Trots att vi fick öva på att jamma men skippade tejpen så lyckades vi undvika blodvite. Gissar att det blir svårare när man kommer upp i graderna :) Inom fem minuter från tältet fanns säkert 100 leder, inom 20 minuter säkert 1000.




Jonas on sail away, hidden tower.

Jakobs sammanfattning av Joshua tree var: "Det var varmt och en massa träd och buskar ändå och jättefint. Roligast var det att vandra för att man kunde göra illa sig. Och för att man kunde göra illa sig på kaktusar och buskar med vassa taggar på. Stenarna var vassa och roliga och svåra att klättra på. Det var kul att leka med Julie."




Someone almost napping while bros plays with cars away from the heat


En slideshow på alla våra joshua-tree bilder finns här: http://www.flickr.com/photos/jonananas/tags/joshuatree/show/

Stonewall peak, Cuyamaca

Vi har varit i Cuyamaca ett flertal gånger och badat i en bäck med jättefina naturliga pooler. Efteråt brukar vi ta vägen över Julian och köpa äppelpaj. På vägen dit kör man förbi en markant topp som heter Stonewall peak, och den går det både att klättra på och vandra upp på.

På fredan packade vi Hondan och hämtade sedan Dr Claeson på jobbet vid 4-tiden. Eftersom köerna är helt ogenomträngliga vid den tiden så körde vi förbi IKEA och käkade köttbullsmiddag, men framförallt för att inhandla lite gåmutor.

Sen bar det iväg till campingen vid foten av Stonewall peak. Vi hade vår vana trogen inte bokat, men som vanligt så fick vi plats ändå. Vi fick upp tältet precis som mörkret föll. Så fort vi nämner tältplaner så är båda killarna helt på. Det är så jäkla kul! Jaa, vi ska ut och campaaaa!

Morgonen efter tog vi det lugnt och gick sedan mot toppledens början. Nästan hela Cuyamaca brann 2005, så det är en väldigt annorlunda skog man går igenom. I princip alla träd är döda och pekar med vita eller svarta grenar. Men markvegetationen är i full gång, och flera träd har slingrande gröna växter längs stammarna.




Burnt acres in Cuyamaca

Jakob gillar som synes Viktors ryggsäck. Allt godis skulle absolut packas i den, lite vatten fick också plats :) Vägen upp bjöd på en massa nya trädvyer, vi har inte gått i en brunnen skog förut någon av oss.




Burnt tree, kinda reminds of winter tree in Sweden

Vi tog en godispaus vid en urbrunnen stam där Jakob och Viktor bägge fick plats inuti. Stammen var inte så svart, utan snarare vit.




Inside

Godiset vi hade med var helsvenskt: kexchoklad och bilar! Det är lite lyxigt tycker både barnen och vi, men för en sån här tur så var det ju befogat :)




How to make them walk to the top - swedish candy from IKEA

Själva toppen är exponerad, men ett räcke skyddar vuxna från att falla ner. I Seqoia national park var vi ju uppe på Moro rock och det var halvkul att hålla i Viktor med en svettig hand en meter från hundratals meter säker död. Den här gången tog vi inga chanser utan satte på både Viktor och Jakob varsin sele och knöt in dem. Gissa om de tyckte det var häftigt! När vi väl kommit ner igen ville Jakob inte ta av sig sin sele :)




Proud climber



Scarred veterans heading for the top

På toppen käkade vi lite mackor och kakor. Stonewall peak är ett populärt utflyktsmål, dels för att det är en rätt enkel tur och dels för att utsikten är magisk. Man ser både ner till havet och ner i öknen och Salton Sea från toppen. Vi träffade tre gäng under tiden vi var på toppen. Ett av dem kände igen våra kakor från när de var små och hade varit i Sverige så vi pratade rätt länge.



Nice view of the walk back down, all the trees are dead


Vägen ner blev inte riktigt lika smärtfri. Roundtrip skulle ta 2 timmar, men för oss tog det närmre fem vilket innebar att Viktors sömn försköts rejält. Han var inte så glad med andra ord :)
Jakob var hur duktig som helst, men ville bli buren på vägen ner så han fick åka tre "switchbacks" och sen gå tre på slutet.

Det är så jäkla kul att kunna göra såna här turer med barnen. Både de och vi stortrivs varje gång vi är ute, och det är mycket värt att kunna göra saker tillsammans på allas villkor. Visst är det kul med Legoland, Seaworld och zoo, men i längden så är det beachen, skogen och bergen som vinner.

Sommaren är slut!

Vi åkte ner till stranden en Söndag, mot bättre vetande tänkte vi att med lite tur så får man kanske en parkeringsplats. När vi kom ner så insåg vi hur säsongsberoende turisterna är här, sommaren är slut! I alla fall för dem!

Stranden var inte tom, men det fanns väldigt gott om plats. Parkering hittade vi på en gång. Värmen både i luften och havet är precis lika hög som förut, så det hade inte med den att göra. Ena veckan var det helt enkelt semestertider, och andra veckan inte! Efter Labor day så är helt enkelt sommaren slut!

Vi kokade majskolvar och stekte korv med bröd och bara njöt. Måsarna har vant sig vid att få sig mat märkte man. Vi såg en mås komma bakifrån och ta en macka ur handen på en inte ont anande kvinna. De försökte sig på oss också som satt där och mumsade i oss allhända läckerheter. Men vi har ju två måsjägare av rang så det hade de inget för. Måsarna gav faktiskt upp oväntat lätt.




Sunset, La Jolla Shores 

Det är förbjudet att mata djur här, men det gör folk ändå. Det är rätt trist. Det är fel när det verkar som att deras huvudsakliga föda kommer från människor. Vi satt och käkade mellis på en lekplats nyligen när det kom en gubbe och började mata fåglar. Ofräscht. Men han fick snart fyra fågeljagande barn runt sig så vi tänkte att det kanske jämnade ut sig :)

Lite shopping och lite klättring

I söndags stack jag iväg själv och kollade in ett klätterställe i närheten, Mission Gorge. Jakob och Viktor går upp före oss (hur långt före vet vi inte riktigt), så trots att jag gick upp rätt tidigt så fick jag sällskap till frukost. När jag sen skulle åka så undrade de vart jag skulle. När jag sa att jag skulle klättra så ville Jakob följa med. Jag vill ju inget hellre än att de ska vilja klättra, men det var inte riktigt läge. Jag hade ingen aning om hur klättringen där skulle vara och vilken typ av terräng det var, så det kändes lite vanskligt att ta med honom. Det är ju ingen smart idé att de ska bli rädda.

Däremot så väckte det en förhoppning hos mig om att Jakob kanske börjar bli lite klättersugen på riktigt. Så idag efter en kanondag i lekpark och på UTC med Luke, Hedda och Alexis så åkte vi till REI lagom till när Viktor skulle somna. Allt gick enligt planerna och Viktor somnade i vagnen. På REI fanns en fyraåring till som provade klätterskor. Jakob gillar verkligen att shoppa, både kläder och leksaker. Han blev förälskad i ett par Mad Rock Mad Monkey. Själv provade jag också skor, men i värmen så gjorde alla skor jag provade skitont.




Luke and Jakob with borrowed trucks, the owner got two tonkas :)




Sometimes they are so sweet I want to cry

Så fort vi hittat rätt storlek till Jakob så ville han åka och klättra. Nu var ju klockan rätt mycket, så vi var tvungna att åka hem och laga mat innan Dr C kom hem. Det hann vi nu inte, men, men. Ingen är ju perfekt.

Efter maten så ville Jakob fortfarande åka och klättra, så det var bara att slänga in prylarna i bilen och dra iväg till Santee. Väl där hittade vi ett lagom svaproblem som vi riggade topprep på. Jag måste erkänna att det var en otrolig tillfredställelse för mig. Far och son på klätteräventyr. Det var stort. När solen gått ner hade vi precis kommit upp till toppen på bouldern, och sen satt vi och tittade på några militärhelikoptrar som flög förbi, min klätterkompis och jag.




Jakob in his new climbing shoes

Vi tog på oss pannlampor på väg tillbaka till bilen, och fick hoppa över en flod full med krokodiler. Jakob nattsurfade, eller nightdirtsurfade, någon meter i landningen.

Nere på parkeringen höll några andra klättrare på att packa in i sin Hummer, Jakob tittade så mycket på den så han inte märkte att vi var framme vid vår bil och gick rakt in i mig. Bilar är ett stort intresse, men jag hyser vissa förhoppningar om att klättring kanske också kan bli ett.

Viktor är på gång han också som syns i följande video:

Besökstätt

Vi har haft det kul på besöksfronten, så det blir inte så mycket skrivet :)

Efter mamma, Johan och minsta lillasyster Sara så kom ju mellan lillasyster Lydia. Sen kom största lillasyster Lisa med familj. Jakob och Siri hittade varann direkt. Mest överraskande för mig var att de lät Viktor vara med.

Det är inte bara jag som har stortrivts med besöken. Jakob sa dagen efter vi skickat hem Lisa att det var så tråkigt att alla skulle åka hem. Nu är i alla fall mormor Britt här ett tag till. Sen blir det en vecka ensamt innan farfar och Berit kommer.

Tänkte inte skriva så mycket mer, måste ju prioritera sömnen, men här kommer lite bilder...




Your pretty cool if you can hold the laser beam!




Viktor in Miniland




Ever wondered who´s the king?




Jakob and Siri built a christmas tree buy stripping the room into one pile, that´s creative! :)




We couldn't get Nora into the picture, maybe next year...




Just wonderful




Jakob and Luke overlooking Anza Borrego and Salton Sea