OK, som ni kanske minns så hade vi tagit oss till Cleveland national forest på fredagen och en av oss var inte utvilad på lördagmorgon.
Efter frukost tog vi beslutet att köra längs kusten, dvs 101:an och 1:an istället för snabbare men tråkiga I5. Problemet var egentligen att det inte fanns något kul ställe att stanna på förrän minst fem timmar bort. Längs kusten så innebar det ett ställe som hette Montana de Oro och såg lovande ut. Sagt och gjort, vi lät datorerna jobba. En dator körde filmvisning för barnen och den andra användes av andrepiloten för navigation och research. Vi fick dock aldrig tag i någon på Montana de Oro, så vi blev lite oroliga. Nåt bra alternativ fanns inte.
Efter ca 2.5h stannade vi för lunch. Vi kan verkligen inte det här med mexikansk snabbmat. Vi lyckades beställa 2 enchiladas med bara köttfärs och ost till oss = blä! Samt 2 till barnen med bara moskokta bönor och ost = kräk! Vi lyckades dock få lägga till sallad till köttfärsvarianten och då blev det faktiskt inte så dumt. Barnen beställde vi hamburgare till.
En timme senare rullade vi in i Santa Barbara och tog en längre paus. Bl.a. tryckte vi i oss pannkakor med jordgubbar och grädde - höjdarklass! Gott kaffe var det också. Santa Barbara såg fint ut, en mindre och mysigare variant av San Diego ungefär. Men vi hade en bit kvar, så in i bilen och sen körde vi tre timmar till och kom fram till Montana de Oro ca 17.30.
Vår oro besannade sig genast. Överallt stod lappar om att endast reservation gällde. Men det verkade finnas nåt som kallades environnmental camp som inte gick att parkera vid och inte hade rinnande vatten, det kan väl ingen amerikan välja? Nä, det verkade inte så. E3 var tom, men även här stod en lapp om böter utan reservation. Nåja, vi deppade inte utan åkte ner till stranden och lagade middag och börja fundera på om vi inte kunde fultälta. Precis när maten var klar såg vi en ranger som efter lite snack lät oss stanna i E2. YES! Det var som att matchen vände.
Dinner in Montana de Oro Vi packade vår racervagn med madrasser, täcken, kuddar och tält och rullade iväg en dryg kilometer. Vädret var lite ruggigt och campingplatsen var riktigt mysig - perfekt! Jag sov som en klubbad säl den natten. Det enda som hördes var vågorna från havet. Inte tillstymmelse till bil!
Somehow it´s more fun to play than help dad collapse the tent. Although pitching the tent is fun! Dagen efter hade vi en helt suverän förmiddag med lek och lite äventyr bland sanddyner och hav. Dessutom var vi ensamna, vilket vi inte varit bortskämda med runt San Diego.
Dunes and waves in Montana de Oro 
Buttsurfing in sandcoloir, Montana de Oro. Check Viktors eye! 
Well, I guess I just kinda liked this stuff. Efter lunch somnade killarna i bilen och vaknade inte förrän strax innan Big Sur. Big Sur var varit väldigt nära att brinna ner förra veckan. Både människor och bibliotekens originalexemplar evakuerades. Hela området luktade brand. Otroliga ytor var nedbrunna. Men husen stod kvar och vi fick oss en gofika och kunde strosa runt i en slags konstnärsträdgård full av tankeinspirerande konst.
Cool artstructure in Big Sur En timme senare kom vi fram till Monterey. Här fick vi plats på campingen som låg i princip mitt i stan. Från tältet var det kanske 50 meter till lekplatsen med bara gräsmatta emellan. Killarna var i sitt essä. I skymningen käkade vi nyköpt paketglass och tittade på ett gäng rådjur som kommit fram och börjat beta gräsmattan.
Campground in Monterey, with playground nearby! Måndag förmiddag gick åt till Monterey akvarium som var riktigt riktigt kul! Framförallt fanns en trevåningars stor sektion med kelp forest komplett med i princip allt liv (inga däggdjur) som fanns i havet utanför Monterey. De hade till och med artificiella vågor. Det var nästan, men inte helt olik känslan av att dyka. Med tanke på killarna så uppskattade vi de många pedagogiska lekplatser som fanns utspridda. En höjdarförmiddag det med.
Killarna sov större delen av de två timmarna till San Fransisco och vi körde rakt på vandrarhemmet där en valet parking tog hand om bilen. Vandrarhemmet var en upplevelse i sig. Ett hotell som sett sina bästa dagar. Antika element. Mögel i badrummet, men väggarna i sovrummen är till synes nymålade i en härligt ilsken grön färg. Hissen fungerar sporadiskt, och vi bor på sjunde våningen. Fast det är ju rätt bra träning att bära upp 15 kilo trötta barn på varje arm uppför sju trappor. Både mentalt och fysiskt. Bäst i alla fall att trafikljudet bara hörs i vårt rum, i killarnas rum är det nästan helt tyst = sovmorgon :)
Vi hade bestämt träff med Christina och Tobias på Rainforest cafe kl. 17 och vi tyckte verkligen att vi skulle hinna. Men det gjorde vi såklart inte. Väl en halvtimme sen så var det iaf ett häftigt ställe, med vattenfall, mekaniska gorillor, elefanter, jättefjärilar, akvarium, och alla väggar klädda med djungelväxter. Problemet var bara att de där gorillorna skakade i sina palmer och utstötte argsinta ljud samtidigt som ljus och ljud simulerade åska och blixt. Viktor som faktiskt hanterade havet utan problem i Montana de Oro brast i hejdlös gråt. Vi halvsprang till akvariet som tog upp hela hans vy på nära håll, men så fort jag föreslog att vi skulle gå därifrån så grät han "titta fiskar! titta fiskar!". Det gick bra ett tag när vi bytt bord till ett längst från gorillorna, men nästa åskväder så brast det igen. Så när Dr. Claeson ätit klart tog hon över och jag kunde äta. Efterrätt fick vi skippa, de hade en glassvulkan som såg grym ut, men jag antar att jag fått min beskärda del glass ändå.
Jakob å andra sidan älskade stället, suprise suprise :)
Vi gick sen hela vägen hem, eftersom de där coola "cable cars" som dras av vajrar i vägen via en bromsmekanism var helt överfulla.
När killarna somnat tog vi ett muffinparty på rummet som plåster på efterrättsåren.
Muffinparty in the hostel after kid bedtime :) Å där var vår gemensamma semester slut i några dagar, medans Dr. Claeson går på konferens har vi undersökt vad San Fransisco kan erbjuda när det gäller lekparker, men det får bli en annan historia...
