Resan till Borgafjäll gick så smärtfritt att DVD-spelaren inte slogs på förrän sista tio milen.
Men när vi kom fram till stugan i Idet blev vi vuxna inte riktigt lika nöjda, ok att den var billig men det var knappt en stuga, snarare en barack. Ruggigt lyhört och onyktra skoteråkande grannar ledde till att Viktor vaknade arg som ett bi vid 1-tiden och det tog nästan en timme att få honom att sova igen.
Allt vände dock dagen efter. På morgonen snöade det ymnigt men utan vind, det snöade så mycket att vi fick krypköra till backen.
Anna-Sara hade hört att barnbacken skulle vara perfekt för barn, och nu fick vi verkligen se vad en bra barnbacke kunde göra. Jakob tog liften och drog sen spår efter spår i den nyfallna snön i skogen. Efter några få försök fixade även Viktor liften själv och hängde med brorsan ut i skogen.
När barnliften stannade ett längre tag köpte vi liftkort och tänkte att vi kanske skulle kunna ta oss till toppen en gång i alla fall. Men en gång räckte inte, det gröna ”äventyrsspåret” till stora liften var grymt uppskattat av både Jakob och Viktor, och plötsligt börjar Viktor att lägga av perfekta plogsvängar! Vi bara gapade!
Sen tog vi stora liften upp till toppen och tog den 2 km långa gröna pisten tillbaka till ”lilla” backen. Bägge killarna blev allt säkrare och kunde snart köra ut i lössnön i hög fart utan att krascha.
Efter att ha repeterat de två äventyrsspåren två gånger var klockan plötsligt fyra och liftarna stängde. Vi hade trott att killarna skulle bli less efter en timme eller två, men de var fortfarande sugna efter fyra timmar!
Stugan uppskattade killarna mer än oss, speciellt sovrummet var perfekt att göra konster i :)
Ska bli intressant att se om de har något kvar i benen imorgon :)
